Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 5, maj 1906 - Dikter från Provence. Tolkade af D:r Göran Björkman - 2. Régis Michalias. Spegelbilder - 3. Jan Monné. Lärkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
2. RÉGIS MICHALIAS.
Spegelbilder.
Likt ett gyllene gumshorn träder nymånen fram
och belyser en nejd, som om vår börjar drömma.
Om en sky då med vinden kommer, hvit som ett lamm,
leka måne och sky med hvarann kurra-gömma.
Men när leken sig speglar i den silfrade damm
och bland gräset hvar lysmask trollskt sitt ljus låter strömma,
den bit himmel, som nyss jag så fjärran förnam,
synes stigen hit ned för att kvar sig här glömma.
Så ock speglar sig klart i min hjärteväns öga
under skuggande frans
en ren vårhimmels glans.
Och när språka hon börjar, hon, som bryr sig så föga
om sitt tals rykt och ans,
synes mig, att jag lyss till musik från det höga.
3. JAN MONNÉ.
Lärkan.
Då dagen gryr och ljus till fälten bringar,
där säden vajar vekt för vindens fläkt,
mot solen lärkan styr på spända vingar
och sjunger allt från dagens första väkt.
Från skyn beständigt hennes solsång klingar,
den klingar, till dess dagens ljus är släckt.
Blott ett till någon paus henne tvingar:
ett bo med ägg, som hon med mossa täckt..
Den blinda äflan, som stör världens ro,
ej frestar den, som har en himmelsk tro,
den, som en helig eld i hjärtat vårdar.
Kärlek och hopp, två starka syskonvingar,
bära hans själ, då den hvar morgon svinga
från jordens buller hän mot Herrens gårdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
