Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 5, maj 1906 - Sälarne. Af Peter Norden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SÄLARNE.
af PETER NORDEN.
rn cementerad damm är deras värld,
där vattnet sparsamt mätes och bytes sent.
Ett okändt öde har de två förent
och rundt och rundt går deras långa färd.
Men ofta glider honan tyst och våt
lik en orimlig best från juratiden
på randen opp, med mycken ångst förtigen
i blicken — troget följd af hanen åt.
Hon höjer nosen, stirrar tomt på eken
som skymmer det osägliga hon söker.
Och hanen upp mot henne tungt sig kröker:
Hvi tröttnar ständigt hon så på brådt leken?
Han klagar i ett skall, där hunger bor,
han vet, att bakom eken intet finnes,
han vill ha svar, om hon väl också minnes,
hur dammen en gång var oändligt stor?
Hon skälfver vid hans anrops röda järn
och morrar kvidande som för sitt lif,
hon är så trött på tummel, smek och kif
och sätter sig en tid till hopplöst värn.
Hon ville bita honom — nej, sig sänka
med honom i ett gränslöst djup.. Och skåda!
nu störtar hon sig i, nu dyka båda,
och vattnet yr och regnbågsdroppar stänka.
De söka mera än h varan dra, dessa,
en utgång och ett svar, en ocean,
ett minne sjunger om en stor orkan,
om gungning på en kunglig böljas hjässa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
