Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 5, maj 1906 - Zarens förrädare. Roman från revolutionen i Petersburg 1905. Af Theo v. Blankensee. Bemyndigad öfversättning - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De togo vägen öfver slottsbron.
— Vet du hvad man gjort med
Anna Petrowna?
— Nej, var Qordjejeffs svar.
— År hon inte dömd till döden?
— Jag har inte hört någonting! Men
i sådana här tider lär hon knappast
kunnat undgå det ödet. Trösta dig!
Om hon år död, är hon det sista offret
för Rysslands frihet.
— Har du inte hört någonting om
Michailows mördare?
— Nej! Hvem det är få vi väl
aldrig veta.
— Jo, jag måste ha reda på det.
Du vet, Iwan Petrowitsch, att jag svurit
att ej gifva mig någon ro, förrän jag
hämnats på mördaren. Och denna ed
måste jag hålla.
— Det kan du också. Men din
hämnd bör ej träffa verktyget, utan
ormens hufvud. Din hämnd måste
drabba Andrejanoff och Bachruschin.
Ty den som begått mordet var endast
ett viljelöst verktyg i deras händer.
— Var lugn, Iwan Petrowitsch!
Min hämnd skall drabba både dessa
två och mördaren.
— Men var försiktig, Sergius
Michai-lowitsch! Du vet att spionerna äro
öfverallt och ingenstädes. Förräderi
lurar i hvarje hörn.
— Jag vet det, Iwan Petrowitsch!
I detta Baburins svar låg en
dubbelmening, ty Baburins misstro mot
Gord-jejeff var ej alldeles skingrad.
De voro nu framme vid Gordjejeffs
bostad och gingo upp för trappan.
Gordjejeff låste dörren och därpå slogo
de sig bekvämt ned i det elegant
inredda rummet.
Gordjejeff tände en cigarett samt
räckte en åt Baburin. Därpå sade han:
— Du har ännu inte sagt mig hvar
du hållit dig dold. Hur kunde du
gömma dig så väl?
Först tvekade Baburin några sekunder
om hvad han skulle svara, men så
beslöt han att säga sanningen för att
få ett bevis på om Gordjejeff var
en förrädare eller ej. Om spionerna
uppspårade hans nuvarande
vistelseort, visste han hvem som forrådt
honom.
— Jag bor hos Celina Wolkanska.
— Den där polskan som hämtade
mig till Michailows lik?
— Alldeles. Hon råkade dig nere
i porten.
— Ja. Det var en tillfällighet, ty
jag gick just förbi.
— Såå?
— Alltså har du varit hos henne?
— Ja-
— Det var besynnerligt, sade
Gordjejeff. Den där polskan var för några
dagar sedan hos mig och frågade om
jag visste hvar du höll dig dold. Hon
sade sig ha viktiga meddelanden att
göra dig.
— Frågade hon dig hvar jag var?
— Ja. Det var bra märkvärdigt,
då du bodde hos henne.
Sergius Baburin förstod mycket väl
hvarför Celina Wolkanska varit där.
Hon hyste misstankar mot Gordjejeff
och det var därför hon gått till honom.
Hade Celina en bestämd misstanke
mot Gordjejeff? Vore han verkligen
skyldig? Var han en hycklare?
— Kanske, svarade Baburin
undvikande, att hon ville öfvertyga sig om
att inte en gång min bäste vän visste
hvar jag höll mig dold.
— Det var nog så, instämde
Gordjejeff.
Under det att denne för några
ögonblick lämnade rummet, reste Baburin
sig upp och såg sig misstänksamt
omkring, som om han väntat sig att
finna något bevis på Gordjejeffs skuld
eller oskuld.
Ehuru Baburin blygdes öfver att han
spionerade på vännen, kunde han ej
afhålla sig därifrån, ty en makt starkare
än hans vilja dref honom därtill. Han
böjde sig ned öfver skrifbordet och
öfverfor papperen med en blick.
Men intet misstänkt kunde upptäckas.
Och dock!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
