Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 5, maj 1906 - Demaskerad. Roman af Headon Hill. Bemyndigad öfversättning för Varia - Kap. XIII. Kaplanen från Wormwood Scrubs - Kap. XIV. En liten lucka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Rättvisan har intet att göra åt
det hållet, baron, trots skenet, sade han
med öfvertygelse. Ni kan tro mig på
mitt ord, ty jag har till bragt åtta år
bland illgärningsmån, och jag vill slå
vad om hvad som hälst att den där
unge mannen ej är någon mördare.
Baronen höjde händerna i häpen
protest.
— Min käre, snälle pastor
Man-dible, ni misstar er fullkomligt! sade
han. Jag tänkte då visst inte antyda
någonting så förfärligt. Men det
gläder mig i alla fall att ert misstag
kommit er att lämna mig den försäkran,
ty man säger fula saker här i byn om
den blifvande kyrkoherden. Säg mig,
har ni möjligen bildat er något slags
teori om gärn ingsmannen och hans motiv?
— Inte alls, men det påminner mig
om att jag måste skynda, svarade den
sörjande brodern. Jag har nämligen
stämt möte med mr Stewart Rattray,
familjen Bassets släkting, som
intresserar sig för saken i sin egenskap af
framstående officer vid indiska polisen.
Jag tror nästan att han hyser en eller
annan åsikt, som han icke vill omtala.
Det är möjligt att han vänder åter med
mig till London i afton för att skaffa
bevis för den.
— Med hvilket tåg reser ni?
- Med expresståget 9,50 från
Basi ngstoke.
— Jaså! Nå väl, lycka till med mr
Rattrays bemödanden och adjö. Om
ni kanske blir tvungen att komma åter
för att ordna er brors affärer, skall det
vara mig ett nöje att härbergera er.
Med dessa ord lyfte baronen på
hatten och slog in på gångstigen, som
ledde in öfver ängarna till the Castle,
medan kaplanen vände sina steg mot
prästgården.
— Mycket älskvärd, men tänk så
indiskret, mumlade baronen för sig själf,
där han skred framåt, och då han
kommit utom synhåll för hopen kring
kyrkogården, började han springa, så
brådt hade han.
KAP. XIV.
En liten lucka.
Då den beskedlige mr Mandible
trädde in i sin brors studerkammare i
prästgården, träffade han där Stevart
Rattray, som väntade på honom. Det
var deras första möte, ty kaplanen hade
anländt sistlidna afton, emedan han
varit utomlands på en rekreationsresa,
då han kallats hem genom
underrättelsen om mordet på brodern. Mötet
var resultatet af en biljett, som Rattray
skickat honom på förmiddagen.
De två männen, båda två granskare
af de »mänskliga dokumenten» fastän
på vidt skilda fält, mätte hvarandra
med blicken till ömsesidig belåtenhet.
Mr Mandible upptäckte i Rattray en
tystlåten kraft och ett skarpt förstånd,
som vädjade till hans egen vekare
natur, under det att Rattray hos
fängelsepredikanten såg en samvetsgrann
pliktkänsla och en kärlek till nästan,
som ej förslöats genom hans arbete.
— Det är mycket vänligt af er att
intressera er för min stackars brors
död, sade mr Mandible, sedan de
skakat hand. Jag uppfattade er biljett så,
som om ni bildat er en bestämd
åsikt.
— En åsikt i fråga om motiven —
icke med afseende å någon individ,
svarade Rattray, i det han slog sig
ned på stolen, som bjöds honom och
hastigt åter gömde det oundvikliga
cigarrfodralet, som han omedvetet
dragit upp till hälften ur fickan.
Mandible räckte honom en
tändsticksask och drog själf fram en pipa.
Därmed var vänskapen befästad.
Cigarrfodralet kom åter fram, och pipan tän-.
des efter ett leende afslag på anbhdet
öm en stark cigarr.
— Och motiven? Jag anade icke
att stackars Samuel hade en enda fiende
i hela världen, sade kaplanen.
Rattray sände en blå rökring upp
mot taket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
