Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 5, maj 1906 - Demaskerad. Roman af Headon Hill. Bemyndigad öfversättning för Varia - Kap. XIV. En liten lucka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Inte jag häller, svajade han
långsamt, sedan han sett ringen brista och
skingra sig. Men hvad skulle ni säga,
i fall det ej fanns någon verklig
fiendskap mot offret för brottet utan
däremot fruktan, dock inte så mycket för
honom som fastmer för er själf?
— För mig? lydde det förvånade
utropet. Hvarför i all världen skulle
någon döda min bror af fruktan för
mig? Det där är alltför inveckladt för
ett stackars prästförstånd, ni måste
förklara er närmare.
— Nå väl, jag skall framställa saken
i hypotesform, återtog Rattray. Låtom
oss tänka oss att någon här i
Maple-hurst fått veta att kyrkoherdens bror
är kaplan vid Wormwood Scrubs, och
låtom oss tänka oss att denna person
fruktade att förr eller senare få se er
i byn som gäst i prästgården, och att
ni skulle känna igen honom som en
gammal fånge, hvilken ni haft under
behandling. Låt oss därnäst tänka oss
att samma person vore invecklad i
något brottsligt företag, som genom
ett sådant igenkännande skulle hindras
eller omintetgöras — skulle inte det
kunna vara ett motiv? Om mr Samuel
Mandible vore död och borta, skulle
emellertid mr Joseph Mandibles besök
upphöra, och mördaren skulle hafva
frihet att utan risk eller hinder utföra
sitt skamliga förehafvande, hvilket detta
än månde vara.
Kaplanen blossade kraftigt på sin
pipa under en hel minut, men skakade
därpå bestämdt på hufvudet.
— Mycket snillrikt, men alltför sökt!
lydde hans åsikt. Maplehurst är väl
knappast platsen för att utkläcka brott,
som kunna motivera en oskyldig prästs
undanrödjande. Men har jag rätt när
jag tror att någonting påtagligt
ingif-vit er denna åsikt — att ni verkligen
har, hvad man brukar kalla en nyckel?
— En mycket obestämd misstanke,
som knappast kan kallas en nyckel.
En ren bagatell, som jag tyvärr icke
för tillfället kan afslöja för er,
svarade Rattray, och tillade efter en paus:
Men jag kan framkasta den
anmärkningen att på senare tiden en ansenlig
tillströmning af främlingar ägt rum
här på platsen, till största delen
utlänningar, hvilkas förflutna man icke alls
känner till.
Hans högvördighet höjde händerna
med delvis låtsad fasa.
— Min käre Rattray, ropade han,
hur kan ni komma med sådana
beskyllningar mot en fransk adelsmans
personal! Jag har haft åran att äta
lunch hos honom i dag, och det vore
väl förmätet att tänka sig att han skulle
engagera sin uppsättning af tjänare
utan att förfråga sig på förhand. Det
fanns väl ett halft dussin, som passade
upp vid bordet, alla af oklanderligt
yttre och alldeles säkert ingen af mina
gamla församlingsbor i the Scrubs.
— Jaså, de Quérin bjöd er på lunch
på the Castle i dag, sade Rattray med
tankspridd min. Därpå satt han en
stund och funderade, medan han blåste
ut sina rökringar. Det där står säkert
i samband med min teori, tillade han
efter en. paus.
— Slår förstås ihjäl den, sade
kaplanen lifligt.
— Inte alldeles. I ett så stort
hushåll skulle det väl finnas andra
personer, som ni inte sett, svarade
Rattray. Men det påminner mig om det
förslag, som jag ämnade göra er. Som
fängelsepredikant skulle ni säkert kunna
skaffa mig tillåtelse hos tjänstemännen
i Scottland Yard att genomögna deras
fotografier af straffade brottslingar!
(Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
