Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 6, juni 1906 - Olika vägar. För Varia af Anna-Lisa Andersson (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det kom ett underligt, spändt drag
kring de fina läpparna. Hon tog ett
par steg mot publiken och höjde på
nytt stråken. Man förstod, att det
skulle bli ett extranummer, det blef
så tyst, att man kunnat höra en
knappnål falla. Elsa slöt ögonen, de långa
ögonhåren kastade mörka skuggor på
de hvita kinderna.
Ett skälfvande stråkdrag, likt en
knappt förnimbar suck, likt
sommarvindens lätta sus i den tidiga
morgon-väkten, toner, hviskande om lycka som
varit, om bäfvande längtan och hopp,
toner, tunga likt heta tårar, dödens
bittraste smärta och tyngsta ve.
Elsa höll åter blicken stadigt fästad
på Erland. Den hvita, smidiga
handen, som förde stråken, darrade icke,
hon spelade ett högt spel — vinsten
var hennes barn. Tonerna, som välde
fram ur fiolen, blefvo djupare och
vekare, allt sorgsnare och sorgsnare, det
var ett blödande modershjärta, som
ropade sitt barn.
Malte Borg såg på Erland, hvilken
satt orörlig, liksom huggen i sten,
hans blickar hängde som i förtrollning
vid Elsa. För fadern var allt som en
förfärlig dröm, människorna och
musiken, som stal hans gosses hjärta.
Han hade en känsla af att allt detta
händt en gång förut för länge, länge
sedan, han visste hvad som måste
inträffa och han väntade, trött intill
döden.
Hvad som hände var, att musiken
tystnade i ett bedjande, kallande,
läng-tansfylldt skri, som liksom darrade
fram ur ett bristande hjärta. I den
stora salen rådde dödstystnad — så
kom, buret på den tunga tystnadens
vingar, likt ett eko af detta skri —
ett vildt, snyftande, jublande rop:
»Mother!»
Erland hade rest sig, liksom
drif-ven af en fjäder, i nästa ögonblick
störtade han rakt i den öppna
modersfamnen.
Instinktmässigt hade han återtagit
barnaårens språk, genom musiken hade
alla slumrande minnen väckts till lif,
för honom fanns nu ingen mer i
världen än modern.
Elsas son hade gjort sitt val.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
