Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 6, juni 1906 - Två tvillingpar och två giftermål - Hans bror eller han? — Trassliga förväxlingar - Förvirringen fortfar och förvånar äfven Nya världen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Eleven, som höll fast den han
talade med i västknappen, blef
alldeles förbluffad öfver att samtidigt se
honom på tio meters afstånd.
Ännu ett skämt af samma slag.
Medan den ene af bröderna Chanteau
arbetade framför sitt staffli, gaf
pedellen en nykomling befallning att
gå till portvakten och titta efter, om
Chanteau var där.
»Han är ju här», ropade den unge
mannen, »jag ser honom!»
Alla eleverna svarade liksom med
en mun:
»Du har ju syner! Han är hos
portvakten.»
Den nye eleven bekvämade sig att
gå dit. Hos portvakten fann han
mycket riktigt Chanteau, som sade till
honom:
»Söker ni mig. Jag är inte här?
Jag är på ateljén. Qå ni bara dit,
så får ni nog se mig.»
Han vände alltså åter till ateljén,
fann Chanteau fortfarande framför sitt
staffli och frågade sig själf, om han
blifvit tokig.
Mystifikationerna fortforo, tills man
vid en bål för den nykomne
uppenbarade tvillingarnas tillvaro.
Vid tjugu års ålder skulle de två
bröderna mönstra. De drogo lott och
Gabriel fick nr 87, Alfons nr 85.
Men nu tog ödet sig friheten att första
gången skilja mellan dem genom att
ge dem olika klädsel. Endast Gabriel
blef tagen till soldat. Han skickades
till infanteriregementet i Angers. Hans
bror, som icke ville stanna ensam
kvar i Paris, flyttade till samma stad.
Skiljaktighet i klädsel gaf anledning
till nya lustiga scener.
En dag blef Gabriel kallad till
kaptenen.
»Hur är det fatt, Chanteau»,
ropade denne, »ni generar er då inte,
min gosse, jag såg er i går civilklädd
på gatan.»
»Ni misstar er, herr kapten, det var
min bror.»
»Drifver ni med mig?... Det
måtte jag då säga... ni har fyra
dagars arrest.»
En annan gång tog sig Alfons
Chanteau en promenad i staden och mötte
kaptenen, som nu blef ond på allvar
och befallde honom att genast vända
åter till kasärnen. Alfons gick dit,
så mycket hellre som en konfrontation
med hans konterfej skulle vara enda
medlet att bringa sanningen i dagen.
Förvirringen fortfar och förvånar
äfven Nya världen.
Sedan Gabriel tjänat ut sin tid,
fortsattes förväxlingarna från
soldattiden. Den civilklädde Alfons
tilltalades oupphörligt af obekanta
ynglingar, hvilka räckte honom handen och
sade:
»Hur står det till, min hedersbror?
Minns du löjtnant X eller kapten Z?»
Det var f. d. kamrater till
bevärin-gen Gabriel. Alfons mindes förstås
inte alls de människor eller händelser
man talade om, och kamraterna
af-lägsnade sig förtretade och
småsvär-jande.
Emellertid återvände de två
bröderna till sina penslar och arbetade
gemensamt på samma taflor. År 1903
utställdes på Nationalutställningen två
arbeten med deras signatur:
»Adige-floden i Verona» och »Väntan», hvilka
båda två ådrogo sig en viss
uppmärksamhet. Taflorna skickades till
utställningen i S:t Louis, och bröderna
Chanteau reste dit. Knappast hade de
gått i land, förrän en taskspelare, som
insåg de fördelar deras stora likhet
skulle medföra på en offentlig
utställning, erbjöd dem ett engagement för
den vackra summan af 5,000 dollars
pr månad. Man kan tänka sig, med
hvilken lättnad han skulle kunnat låta
dylika sujetter försvinna och åter visa
sig. Men sådant gyckel gick an, då
bröderna Chanteau voro elever, nu
passade det icke hvarken för deras ål-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
