Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 6, juni 1906 - Zarens förrädare. Roman från revolutionen i Petersburg 1905. Af Theo v. Blankensee. Bemyndigad öfversättning - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att hon höll sig på ett respektfullt
afstånd från det farliga vapnet.
— Spetsen är förgiftad, förklarade
Baburin. Får man en enda liten rispa
af den, är man död inom några
minuter. Det var på det viset Dimitri
lwanowitsch bragtes om lifvet.
— Hur vet du det?
— Jag har anställt ett prof.
— För guds skull, Sergius, hvad
har du gjort?
— Var lugn, Celina! Ännu är intet
mord begånget! Jag rispade en häst
med den och inom några minuter var
han död.
— Det är ju förfärligt! Hvar ifrån
har du fått det fruktansvärda
vapnet?
— Kan du inte gissa det?
— Sergius! Kan det vara möjligt?
Hos Gordjejeff?
— Som du säger.
— Men . . . men ... då ... då .. .
Celina tystnade som om hon ej vågat
fortsätta.
Med ett hånskratt fullbordade Sergius
Baburin den ofullbordade meningen.
— Då måste Iwan Petrowitsch
Gordjejeff vara en mördare och förrädare!
Hvad tror du jag nu ämnar göra?
Celina Wolkanska skakade på
huf-vudet. Hon måste dock ha gissat sig
till Baburins tankar, ty hon ville rycka
till sig vapnet, men han lade sin hand
på hennes och sade i en ton af fast
beslutsamhet:
— Låt den ligga, Celina! Du kan
inte få mig att afstå från mitt beslut.
Nu drabbar hämnden de skyldiga. Först
Bachruschin, sedan Andrejanoff och
slutligen mördaren! Alla tre måste dö
på samma sätt som Michailow.
— Sergius! utbrast Celina. Du gör
dig olycklig!
— Var inte orolig. Sitt öde undgår
ingen.
— Hvad skall det blifva af mig?
— Först hämnas jag och sedan blir
jag din.
— Jag darrar för ditt lif.
— Det dröjer ej länge innan jag
hämnats.
— Blir jag då lycklig?
Sergius gaf henne en dyster blick.
— År din kärlek så stor?
— Gränslös! Jag måste äga dig,
äfven om jag skulle köpa dig med
mitt blod.
Sergius satt ensam i sitt rum. Han
hade tillbragt en sömnlös natt, ty han
kunde ej slita sig från tanken på hämnd.
I dag skulle han begynna sitt
verk.
Baburin gick fram och tillbaks öfver
golfvet. Han måste lugna sig! Hans
hand fick ej darra!
I dag gällde det Andrejanoff.
Ty morgonen hade redan inbrutit.
Den dag, då han skulle hämnas.
Ett bref lämnades honom, som han
emottog med den största motvilja.
Hvem kunde skrifva till honom?
Hvem visste hvar han bodde?
Endast Iwan Gordjejeff!
Med en hastig rörelse slet Sergius
Baburin upp kuvertet och vecklade upp
det tämligen omfångsrika brefvet. Hans
blick föll först på underskriften och
hans anlete fick ett uttryck af hån.
— Från Iwan Petrowitsch Gordjejeff!
Hvilka goda nyheter meddelar mig min
gamle vän?
Därpå började han att taga del af
innehållet. Allt under det han läste,
undergick hans anletsdrag en stor
förändring. Det var ej godt afgöra hvilka
känslor de afspeglade. Var det en
gränslös öfverraskning.
Med öppen mun stirrade han på
raderna.
— Det ... det ... är omöjligt . .n.
jag måste låsa om det igen, stammade
han.
Och åter genomläste han det.
Papperet föll ur hand.
Han satt som förstenad.
Med en mödosam rörelse tog han
upp papperet från golfvet och stoppade
det i sin ficka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
