Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 7, juli 1906 - Ett drama i Klondyke. Af Georges Dupuis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett drama i Klondyke.
Af GEORGES DUPUIS.
Guldfebern hemsöker många sinnen,
och i det land, där jorden i
oändliga fält innesluter själfva lifvets nerv,
ha många blodiga tragedier utspelats,
hemska dramer och förfärliga strider,
där de enda vittnena kanske varit
fåglarna, som befolka dessa ödemarker.
Det är ett sådant verkiighetsdrama vi
har ämna skildra, och skådeplatsen är
en af den arktiska slättens vildmarker.
En afton, just som mörkret föll på,
stannade en indiansk släde med järn-
fläkt kom dem att falla snedt. Träden
lyste i månskenet, och själfva
värdshuset var endast en hvit fläck, från
hvilken en lätt rök steg upp genom
skorstenen.
Hundarna började skälla, och två
pälsklädda män stego ur släden. De
voro lika hvita som marken de
trampade på, och stora istappar hängde i
deras skägg.
— Spänn ifrån hundarna, Mac Donald,
sade den ene, medan jag länsar släden.
EN GRAF I ISEN.
medar utanför gästgifvaregården Stewart
River.
Huset låg ensamt på den ofantliga
snöslätten. Flingorna föllo så tätt att
hela horisonten försvunnit, och ögat
kunde ej se en handsbredd framför
sig. Under flera dagar hade de fallit
på samma sätt alldeles lodrätt, utan
buller och utan att någon enda vind-
Då djuren sluppit lösa, började de
dansa och hoppa och springa efter
sina herrar, skakande sina långa
manar, med öppna gap och hängande
tungor, så att männen måste stödja
sig mot dörren för att ej blifva
kull-vräkta. Kölden blef nu skarpare och
kom männen att frysa. De knackade
på luckorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
