Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 7, juli 1906 - Demaskerad. Roman af Headon Hill. Bemyndigad öfversättning för Varia - Kap. XVII. Den andra agatknappen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
made sig därpå hastigt i afsikt att
öppna dörren och fann den låst.
— Hvad nu då? ropade han.
Hvar-för kommer ni inte ut och beter er
anständigt mot en anständig person,
som ej hyser onda afsikter? Jag
känner mig mer , än någonsin öfvertygad
om att här är fråga om en förtrollad
prinsessa.
— Prata inga dumheter, inföll
Charlie, som rodnade djupt i sitt
gömställe. Jag kan inte komma ut till er,
emedan jag är inspärrad.
— Inspärrad? En undervaktare
inspärrad i en gammal lada midt inne i
sin skog! Jag vill vara fördömd, om
jag förstår det, ropade den förbryllade
Roddy, försökande att fastställa
utgångspunkten för sin osynlige interlokutörs
röst, och därpå tillade han, liksom om
det nu först föll honom in:
— Önskar ni komma ut?
— Nej, det gör jag inte, stammade
Charlie genom springan, ty om jag
det gjorde, skulle jag råka värre ut än
nu. Men jag önskar att ni ville gå
er väg, mr Basset, det skulle vara den
största vänlighet ni kunde bevisa mig.
— Kommer inte i fråga — inte
förrän jag fått veta litet mer,
envisades Roddy. Olyckligtvis har min kusin,
som är en första klassens detektiv,
blifvit krossad genom en
automobil-olycka förliden kväll, annars skulle
han inte varit länge om att komma
på djupet af den här saken. Men nu
måste jag göra det själf. Hvad har
ni då syndat, eftersom ni blifvit
inspärrad. Och hvem har gjort det —
skogvaktarn ?
Nu var saken den att Charlie, rädd
som hon var både för egen del och
för Roddys att Jasper Lomax skulle
komma åter och ertappa inkräktaren,
ändå ogärna ville gå miste om
sin sista möjlighet att meddela sig med
den yttre världen utan att försöka
begagna sig af densamma. Men
svårigheten var att uppnå sin afsikt och
ändå bibehålla — o, hvad hon värde-
rade den — den gladlynte studentens
goda omdöme. Hon höll i själfva
verket på att upphöja honom till en
hjälte och suckade vid tanken på att
hon omöjligt skulle kunna uppnå båda
dessa syften utan en ansenlig afvikelse
från sanningens väg.
Ett annat och icke mindre viktigt
syfte, som hon måste försöka uppnå,
var att förebygga en eventuell önskan
från Roddys sida om att vända åter
till gladan. Hon ryste vid tanken på
hvad som skulle blifva den våghalsige
ynglingens öde, om den mörkhyade
Lomax skulle ertappa honom snokande
kring den undangömda
falskmyntare-verkstaden, och fastän det vållade henne
stor sorg att afstå från allt hopp om
att få återse hans glada ansikte och
höra hans muntra röst, tog hon mycket
oegennyttigt i tu med denna uppgift.
— Ja, det var skogvaktaren, som
spärrade in mig, medgaf hon liksom
en smula tveksamt. Saken är den att
jag blifvit afskedad.
— H varför det? frågade Roddy hastigt.
— Emedan jag sade honom min
mening, svarade Charlie.
— Det förstår jag inte, sade Roddy
torrt. Det var ett konstigt sätt att
af-skeda någon och att spärra in honom
i en lada. Jag är för tillfället
relegerad från Oxford, hvilket betyder ett
temporärt afskedande, men inte låste
de därför in mig där borta. Jag måste
tvärtom ge mig iväg genast!
— Det måste äfven jag göra,
fortfor Charlie att skrika ut sin lögnaktiga
ordström genom springan, men som
baron inte är hemma, kan mr Lomax
inte få ut min lön förrän i morgon,
därför spärrade han in mig, på det
att jag ej måtte ställa till något fuffens
medan han gick sin rond. Han trodde
väl att jag skulle stjäla och schappa
med tjufgodset!
— Ni skulle säkert ej ha gjort
någonting sådant, ni såg då inte alls
ut att vara af den sorten, sade Roddy
med en ton af verklig oro i rösten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
