Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 7, juli 1906 - Demaskerad. Roman af Headon Hill. Bemyndigad öfversättning för Varia - Kap. XVII. Den andra agatknappen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Nej, jag är ingen tjuf, men det
kan inte Lomax veta, emedan jag
tjänat honom så kort tid, svarade
Charlie mycket tvärsäkert. Hon vågade
icke ge sig min af att vara ett illa
behandlat offer, på det att icke den
ridderlige Roddy måtte uppträda som
hennes försvarare och bryta upp
dörren. Å andra sidan var hon mycket
mån om att få behålla hans goda
tanke och ville ej medge att hon
förtjänade det dåliga rykte, som hennes
försök att narras kastat öfver hennes
ärlighet.
— Nå, om ni tycker om att stanna
därinne, så stanna för all del, ropade
Roddy, sedan han funderat en stund
på hennes svar. Men finns det då
ingenting alls jag kan göra för er,
när ni ger er iväg i morgon? Har
ni något hem, dit ni kan gå?
— O ja, sir, jag reser genast till
mitt hem i London, när jag går
härifrån, svarade Charlie och tillade
därpå, inspirerad af en storartad idé: En
sak skulle ni dock kunna göra för
mig. Om ni ville lägga ett bref på
posten för mig till min far, på det att
jag kan låta honom veta att jag
kommer, skall jag aldrig glömma det!
— Det vore då mödan värdt, sade
Roddy allvarligt. Lämna ni blott hit
era barnsliga utgjutelser, jag skall allt
laga att de komma på posten.
— Det skall icke dröja fem
minuter! ropade Charlie och skyndade ned
på nedra botten, hvarest Lomax bland
sina verktyg äfven hade ett förråd af
skrifmaterialier. Där skref hon så
kort-fattadt som möjligt ett sanningsenligt
referat om sin förfärliga nöd.
Under tiden ströfvade Roddy af och
an i gladan uppfylld af en obestämd
ledsnad öfver att nödgas afstå från
bekantskapen med baron de Guérins
besynnerlige undervaktare. Han hade
känt sig märkvärdigt dragen till den
lille spolingen i den gröna
skogvaktar-kostymen utan att fullt tro på det
tvif-vel han uttalat om hennes rätt till att
bära manskläder. Roddy var vid den
åldern, då man ej tar lifvet så
allvarligt eller analyserar sina känslor så
grundligt, men han kände, utan att
veta hur det var fatt med honom,
inflytandet af den lilla öfvergifna flickans
närvaro. Den gamla, gamla historien
vill ha sin gång trots alla
förklädnader.
Försjunken i drömmar och utan att
gifva akt på, hvar han satte foten,
snafvade Roddy plötsligt och höll på
att falla framstupa. Han hade gått
rakt upp i en askhög, som låg
alldeles utanför stugan, precis som den
kastats ut genom bakdörren. Han
ryckte upp sig och höll på att vända
åter till ladan, då han på marken
upptäckte ett föremål, som han måste
hafva sparkat ut ur högen med foten.
Då han tog upp det, såg han att det
var en agatknapp af samma modell
som den Stewart Rattray tagit fram i
trädgården på the Hall, men på denna
var den blanka ytan afskafd och svart,
liksom om knappen varit i elden.
— Stackars gamle Stewart föreföll
ganska angelägen i fråga om den där
knappen, tänkte Roddy, i det han
torkade bort askan från sitt fynd. Det
slog mig, som om han hade sina skäl
för att hålla den under de Quérins
näsa på det sättet. Det år skada att
han är allt för medtagen för att kunna
säga något, men jag skall i alla fall
taga den med mig och visa den för
Winnie. Hon och Stewart äro så såta
vänner, kanske hon vet, hvad han har
i sinnet.
En knackning inifrån ladan ådrog
sig hans uppmärksamhet, och i det
han hastigt lät knappen glida ned i
sin västficka, hörsammade han
uppmaningen; Charlie hade förgäfves
försökt sticka brefvet genom springan i
muren och hade då kommit att tänka
på öppningen inunder dörren. Det
fanns knappast rum tillräckligt, men
hon lyckades omsider, och brefvet låg
nu på tröskeln.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
