- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 9 (1906) /
475

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 8, augusti 1906 - Demaskerad. Roman af Headon Hill. Bemyndigad öfversättning för Varia - Kap. XIX. Stormen bryter lös

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Bland dem, som voro mest ihärdiga
i sina förfrågningar om den skadade
mannen, var baron de Guérin, en hel
hög af hans med krona försedda
visitkort fanns på bordet i vestibulen.
Vanligtvis kom han själf och låste vid
dessa tillfällen alltid in sig tillsammans
med squiren bortåt en timme,
inrättande det så att han, när han skulle
gå därifrån, kunde möta Winnie i
parken. Hans vänliga oro för patienten
och frånvaron af all kurtis, som hon
afskydde, gjorde mycket till att försona
flickan med honom, och en gång eller
par hade hon frivilligt promenerat
genom alléen till portvaktsstugan med
honom.

Baronens goda smak förbjöd honom
att komrha susande fram till huset i
sin automobil, medan, som han var
angelägen att förklara, den där stackars
karlen Rattray sväfvade mellan Iif och
död, fälld till marken af en af dessa
infernaliska tingestar. Han började till
och med, det medgaf han, finna att
automobilåkning vore ett själfviskt nöje
och antydde att han nästan beslutit
upphöra därmed. Tills vidare väntade
hans stora, chokladfärgade Panhard
alltid utanför egendomens gränser.

Fjärde dagen efter syster Redferns
installering vid Stewart Rattrays säng,
gick Winnie på eftermiddagen till
postkontoret under förevändning af att
skicka i väg ett telegram för sin far,
men i verkligheten i hopp om att
träffa Landon Tressingham, som hon
icke sett sedan morgonen efter olyckan
med Rattray. Den nye kyrkoherden
var, emedan man på squirens order
förbjudit honom tillträde till the Hall,
den ende af grannarne, som ej gjort
några förfrågningar om patienten, fastän
han mer än alla andra förtärdes af
längtan efter att få veta, huru det stod
till,med den fintliga hjärna, som hållit
på att hjälpa honom i hans stora nöd.

Då Winnie lämnade parken, slog
hon in på en gångstig, som gick tvärs
öfver ängarne, och i det den ledde

förbi kyrkogården, bildade en genväg
till byn. Hon hade passerat
murgröns-porten och gick öfver grusgången
mellan grafvarna, då ljudet af röster
nådde henne. Då hon blickade åt det
håll, hvarifrån de kommo, såg hon,
uppspetade på kyrkogårdsmuren, från
hvilken man kunde se sakristifönstret,
inspektör Mandsley, konstapel Squarey
och en korpulent, vindögd man med
en massa rödt hår, i hvilken hon kände
igen en af baron de Guérins talrika
importerade underlydande.

— Det afgör då saken, om ni är
redo att gå ed därpå, men jag kan
inte garantera att ni ju ej kan råka
illa ut, emedan ni ej underrättat oss
förut, sade inspektören i detsamma.

— Jag svär det, sir, och jag måste
väl löpa risken, svarade mannen. Jag
var förstås dum, som förteg det, men
jag var liksom litet rädd. Det
förefaller nästan som att fresta försynen
att beskylla en präst för någonting
sådant.

— Nå väl, det är tillräckligt för att
motivera en häktningsorder och lämna
åt en jury att göra upp saken med
försynen, sade inspektören. Jag skall
genast gå till squiren efter
häktningsordern, dä kunna vi få hans
högvör-dighet inom lås och bom före
middagen.

De tre männens hufvuden försvunno
på andra sidan om muren, och Winnie,
som stått där liksom förvandlad till en
bildstod, sjönk ned på en grafvård
alldeles ifrån sig af förtviflan.
Polismännen och deras vittne hade varit
alltför upptagna af sitt samtal för att
lägga märke till henne, eller hade, om
de sett henne, i sin okunnighet om
hennes förhållande till Landon
Tressingham, ej brytt sig om att dämpa sina
röster, då de uttalade de ord, som
väckte hennes förfäran.

Men Winnie var ej en flicka, som
tog emot ett slag utan motstånd, och
inom mindre än en minut var hon
på fotter och skyndade till byn. Hon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:00:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1906/0478.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free