Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 8, augusti 1906 - Demaskerad. Roman af Headon Hill. Bemyndigad öfversättning för Varia - Kap. XVIII. (Forts.) - Kap. XIX. Stormen bryter lös
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
denna dämpade och likväl fullkomligt
tydliga ton, som endast förvärfvas
genom en hospitalskurs. Jag har läst
biljetten, som doktorn lämnat kvar åt
mig och vet fullkomligt, hvad jag har
att göra, tills han aflägger sitt
efter-middagsbesök.
— Det är jag öfvertygad om, sade
Winnie, i det hon reste sig och afstod
sin plats åt sköterskan. Ni kan inte
föreställa er, hvilken lättnad det är att
se sin egen okunnighet blifva ersatt
med duglighet och kompetens.
Sköterskans behagfulla personlighet
ägde en charme, som förtrollade henne,
och hon lämnade rummet tillsammans
med hushållerskan, mycket belåten med
att hennes kusin nu skulle blifva så
sorgfälligt skött.
Så snart som syster Redfern blifvit
ensam med sin patient, tog hon, sedan
hon rättat på förbandet, sin
febertermometer från kedjan vid sin gördel
och stack in den under Rattrays tunga.
Sedan den fått ligga där den
erforderliga tiden, aflåste hon graderna på
instrumentet, drog ihop pannan till en
förbryllad rynkning och grep därpå
den slappa handleden och tryckte sina
fasta, svala fingrar mot patientens puls.
Därpå drog hon ett långt andedrag,
rätade upp sig till hela sin längd och
stod minst fem minuter och stirrade
på de orörliga dragen och den stela,
uttryckslösa blicken i de uppåtvända
ögonen. Och medan hon såg på
honom, iakttog hon en förändring
på detta den gula automobilens offers
maskliknande ansikte — dock icke
någon rörelse, ty icke en muskel
skälfde, utan fastmer en
förändring i färgen. Den svaga rodnad,
som ända från början varit synlig på
de stela, bronsfärgade dragen, hade
blifvit djupare under hennes granskande
blick.
Syster Redferns eget allvarliga, ljufva
ansikte fick en smula ökad färg kanske
af förvåning eller missnöje eller båda
delarna, så snart hon öfvertygat
sig om att hon icke misstagit sig i
fråga om detta fenomen. I det hon
plötsligt lutade sig ned öfver den
utsträckta gestalten, lade hon sin hand
på den axel, som var henne närmast
och skakade den sakta.
— Mr Rattray, sade hon med sin
låga, musikaliska röst, ni är ej mera
medvetslös än jag själf, fastän ni
spelar rollen utmärkt! Hvarför förställer
ni er?
KAP. XIX.
Stormen bryter 15s.
Andra dagen efter Stewart Rattrays
olyckshändelse började de mest
alarmerande rykten om hans tillstånd
cirkulera i byn, och som de härrörde
från familjen Bassetts olika medlemmar,
fanns det intet tvifvel om deras
autenticitet. Ej heller fanns det något tvifvel
om att ju Winnie och squiren och
Roddy själfva trodde de sorgliga
underrättelser, hvilka de meddelade dem,
som frågade.
Doktor Metcalf hade uttalat den
åsikten att patienten skulle kunna förblifva
i detta tillstånd af dvala under flera
veckor, och att hans hjärna, om han
sluppe undan med lifvet, enligt all
sannolikhet skulle blifva alldeles tom i
fråga om allt, som händt honom före
olycksfallet. Han skulle nödgas börja
om igen som ett litet barn, skulle
nödgas lära känna igen sina bästa
vänner, läsa och skrifva och sannolikt
till och med lära sig tala.
Invånarne i Maplehurst voro mycket
ledsna, ty familjen på Bassett Hall var
populär, och bönderna i trakten hade
känt en viss stolthet öfver den ryktbare
indiske polismannen, som skapat sig
ett namn genom att jagk
illgärnings-män i Bengalen. Om han vunnit
detta namn som uppspårare af
tjuf-skyttar närmare hemmet, skulle det
möjligen varit en annan sak.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
