Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 8, augusti 1906 - Demaskerad. Roman af Headon Hill. Bemyndigad öfversättning för Varia - Kap. XX. I den blå salongen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kostym, innan hon ens hann ringa
på klockan. Hennes en smula
stammande fråga bemöttes med ett
ögonblickligt jakande svar.
— Jo, baronen var hemma, och om
miss Basset ville stiga in i den blå
salongen, skulle man genast underrätta
honom om hennes närvaro.
Med en lättnadens suck, emedan
hennes expedition ej skett förgäfves,
följde Winnie med den rynkige major
domus’en genom hallen och trädde in
i det eleganta rum, som hon ej hade
sett sedan Tressinghams gingo i frivillig
landsflykt. Dörren hade knappast fallit
igen efter henne, förrän den åter
öppnades, och baronen trådde in, välvillig
och öfverflödande af artighet.
— Min kära miss Winnie, så
förtjusande af er! mumlade han och lutade
sig ända ned öfver hennes hand. I
dubbel motto så, emedan jag inte
är nog fåfäng att tro att ni skulle
göra mig den äran, om det icke funnes
en eller annan tjänst, som jag kan
bevisa er, och detta blir förstås för
mig ett stort nöje.
Ifrig, som hon var, i fråga om sin
mission, kunde hon icke undgå att
märka en ögonskenlig nyfikenhet i
baronens; hälsning, som hvarken hans
leende ögon eller blomstrande tal
förmådde dölja.
— Ja, sade hon, i det hon slog sig
ned i stolen, som han bjöd henne, jag
kom verkligen i hopp om att ni skulle
vilja göra mig en tjänst, baron de
Guérin, eller fastmer i hopp om att
ni kande göra det, ty jag är alldeles
säker på att ni vill, om ni kan. Det
— hon stammade ett ögonblick — det
har — det står i samband med
tragedien i kyrkan, som gjort oss alla så
olyckliga de senaste veckorna.
Baronen, som fortfarande stått
framför sin gäst, en målerisk gestalt i
sammetsrock och knäbyxor, satte sig
plötsligt.
— Säg mig hvad det är fråga om,
sade han kort.
— Vi utgå förstås från den
förutsättningen att mr Tressingham är
oskyldig, trots er stalldrängs löjliga
vittnesmål, fortfor Winnie, som småningom
fick mod sedan början en gång var
gjord. Min kusin Stewart Rattray, som
började med att misstänka honom, är
öfvertygad därom och har dessutom
hittat en nyckel i fråga om salig
kyrkoherdens verklige mördare, och som
endast hans olycksfall hindrade honom
att begagna.
Baronen bugade sig.
— Ja, det var verkligen en beklaglig
olyckshändelse, ropade han med en
gest, som på ett fint sätt uttryckte hans
önskan att sopa bort den gula
automobilen från jordens yta. Men, tillade
han efter en paus, är det tillåtet att
fråga om naturen af denna nyckel, som
vår skicklige, vår ofantligt talangfulle
vän skaffat sig?
— Det är just hvad jag kom hit
för att säga er, fortfor Winnie ifrigt.
Det är en agatknapp, i parentes sagdt
den, som han visade er och Roddy i
trädgården vid the ‘Hall. Han var
öfvertygad om att han, om han-kunde
finna mannen, som burit ett sådant
knappgarnityr, skulle kunna lösa gåtan
rörande mr Mandibles död.
— Ack, så ledsamt att han skulle
råka så illa ut, innan han med sin
ojämförliga skicklighet hunnit gripa
ägaren till den där knappen, mumlade
baronen med en värld af beklagande
deltagande i sina nästan tårfyllda ögon.
— Ja visst, men jag har upptäckt
knappens ägare efter Stewarts olycka!
ropade Winnie med stolthet och höjde
i sin upphetsning sin unga, friska röst
—, upptäckt honom, fastän mitt minne
att börja med spelade mig ett fult
spratt. Jag skulle kunnat rädda Landon
från att bli häktad, om jag kunnat
påminna mig saken, då min kusin
visade mig knappen. Mannen, som
bar ett sådant garnityr, är i er tjänst,
baron de Guérin, och jag har nu
kommit hit utan min fars och min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
