Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 9, september 1906 - Demaskerad. Roman af Headon Hill. Bemyndigad öfversättning för Varia - Kap. XXIV. En nattlig konklav
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAP. XXIV.
En nattlig konklav.
Klockan var ett, då Rattray anlände
till the Hall från sitt nattliga äfventyr,
men först kl. två var Alice Redfern i
stånd till att gå ned för trappan och
släppa in honom. Squiren och Roddy
hade, berättade hon, så snart som hon
fått honom lyckligt och väl tillbaka
till hans rum, rådslagit om sina
planer för morgondagen, och hade nyss
dragit sig tillbaka för att försöka sofva,
tills daggryningen skulle sätta dem i
stånd till att förnya sitt sökande.
— Och huru gick det er? frågade
Alice. Ni ser inte ut, som om ni
haft bättre tur än de andra.
— Sämre, utom det att jag slagit
in hjärnan på den där skurken till
lögnare, svarade Rattray dystert, medan
han började befria sig från sina
trasor för att därpå iföra sig en
nattrock. Laga till en whiskytoddy åt
mig, syster, ty jag är alldeles förbi;
medan jag dricker den, skall jag tala
om för er hvad som händt. Jag skulle
vilja ge femtio pund för en cigarr;
men jag får ännu inte visa mina kort.
Jag har inte uträttat något, men tror
mig ändå hafva vunnit den
öfvertygel-sen att jag tills vidare gör bäst i att
fortfara med min låtsade sjukdom.
Och sedan han gjort det sig
bekvämt, beskref han sin expedition till
Hartslock Wood, huru han blifvit
hejdad genom allarmgevärets
exploderande, samt sitt därpå följande besök
under falska uppgifter på Longclerc Castle.
Hans vackra allierade lyssnade
allvarligt hela tiden och nickade
förstående, då han beskref sin
missräkning öfver det våldsamma
uppträde, som han bevittnat mellan de
Guérin och den vackra furien i
rökrummet.
— Har jag rätt, när jag tror att ni
inte skulle hafva berättat så mycket
för mig, om ni inte ämnade berätta
ännu mer, sade hon mildt. Låt höra,
mr Rattray, kanske råttan kan hjälpa
lejonet. Ni ville exploatera skogen,
emedan ni trodde att miss Bassett
möjligen hölls kvar i skogvaktarstugan,
och efteråt gick ni till Longclerc Castle
af samma orsak?
— Ni har både rätt och orätt, lydde
svaret. Ja, jag gick verkligen till the
Castle för att finna Winnies spår, men
jag gick inte till skogen i det
ändamålet, åtminstone icke direkt. Och,
tillade Rattray med en skälmsk blick,
som klädde hans allvarliga ansikte
besynnerligt, ni har äfven rätt i att ni
skall få höra allt, som finns att
berätta. Hela denna sak, sådan den ter
sig för mig, skall blifva som en öppen
bok för er, innan jag tar ett steg
vidare.
Och utan alla preludier började han
med början, med sin ankomst till the
Hall den där söndagsmorgonen, då
han funnit byn i förvirring och alla
människor i uppror på grund af att
kyrkoherden blifvit mördad i sakristian.
Ej häller sparade han sig själf i
berättelsen. Sedan han en gång börjat
den, behandlade han sig själf som en
af spelets brickor och bekände helt
öppet att han hyst en fördom mot
Landon Tressingham, ända till den
grad att han först trott honom vara
brottslig och endast motsträfvigt gått
in på att moderera denna sin åsikt,
då han fått veta att Tressingham var
hemligt förlofvad med Winnie.
— Jag förmodar att ni upptäckte
det, då ni friade till er kusin, mr
Rattray, inföll Alice Redfern allvarligt.
— Huru? Hvasa? Ja, så var det
verkligen. Jag hade älskat flickan, sedan
jag var barn, utbrast Rattray, men
hur i all världen —.
— Bry er inte om på hvad sätt
jag ertappade er. Men sedan ni nu
alltså upptäckt denna ömma idyll, då
ni själf fick korgen, tog ni genast itu
med att rentvå er lycklige rival? Jag
börjar förstå er, mr Rattray. Fortsätt
nu, är ni snäll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
