Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 9, september 1906 - Demaskerad. Roman af Headon Hill. Bemyndigad öfversättning för Varia - Kap. XXV. Det gamla huset i Lambeth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
likt i västen, som han bar, då olyckan
hände — efter en agatknapp och
skicka mig den med posten i afton.
Den är en viktig nyckel, som mr
Rattray höll på att fullfölja, då han
blef gjord oduglig till arbete, och jag
gör nu mitt bästa med all möjlig
utsikt att lyckas, för att afsluta det
arbete han börjat. Jag vet att han skulle
gilla den väg jag slagit in på, men
det är af stor vikt att jag får knappen
i min ägo.
Skicka den alltså till mig, kära
syster, så att den kan nå mig här med
första posten i morgon och säg intet
till någon, inte ens till Stewart, om
han är bättre, ty jag har nått en punkt,
hvarest endast jag kan erhålla de
be-höfliga bevisen. Jag är verkligen icke
hjärtlös, men jag måste rentvå
Lan-don, äfven om min far och Roddy
måste lida några dagar. Jag har
förställt min handstil, på det att ingen
må kunna se att ni hört från mig,
och jag ber er till yttermera säkerhet
förstöra detta bref, så snart som ni
läst det och adressera ert svar till miss
Sylvia Qrey. Om ni gör mig den
tjänsten, skall det mycket förkorta den
tid jag måste vara borta från hemmet.
Er på förhand tacksamma
Winnie Basset.
Kort tid före brefvets ankomst hade
doktorn aflagt sitt dagliga besök, och
Rattray låg ännu på sin säng, sedan
han än en gång bedragit denne
menlöse lärde, då Alice Redfern lade
skrif-velsen i hans hand. Liksom de fiesta
människor, när de konfronteras med en
obekant handstil, läste han
underskriften först men röjde ingen upphetsning
och fortfor lugnt till slutet.
— Hvad säger ni om det? frågade
Alice.
— Att det aldrig skrifvits af
Winnie, men att det är ett försök att
komma i besittning af knappen, det
enda påtagliga beviset mot Mandibles
mördare, var Rattrays svar. Finns
här en järnvägstidtabell? Åh, tack så
mycket!
Han vände hastigt bladen i
tidtabellen, som hon gaf honom och fann
hvad han önskade.
— Ett tåg går från Basingstoke kl.
9,2 på kvällen och ankommer till
Wa-terloostationen 10,6. Jag måste fara
med det, fastän det är bra nog tidigt
att slippa osedd bort från huset, sade
han. Hvad angår att komma obemärkt
tillbaka, så är det helt enkelt omöjligt,
ty i afton går intet tåg alls och intet
i morgon häller, som skulle kunna
föra mig hit, innan alla åro på benen.
Emellertid skall kanske en liten
undersökning i Wites Lane göra ett
fördöljande obehöfligt.
— Ni väntar alltså att finna miss
Bassett där?
— Nog möjligt, svarade Rattray
tveksamt, men hvad jag väntar att finna
är någon, som år intresserad i att
tillskansa sig den där knappen och
därför äfvenledes intresserad i att hålla
henne undan. På så sätt skulle min
resa alltså få ett dubbelt resultat och
eventuellt leda mig på hennes spår.
Därefter förflöto timmarne långsamt,
tills den tid närmade sig, då Rattray
skulle smyga sig ut ur huset utan att
ådraga sig uppmärksamhet. Stor
försiktighet skulle därvidlag vara af
nöden, ty som han skulle fara till
London, kunde en förklädnad som den
han burit kvällen förut, icke kunna
användas utan han måste gå i sin egen
kostym.
Fördjupad, som han varit, i sina
planer för att utfundera hemligheten
hade han nästan till sista ögonblicket
förbisett den kinkiga belägenhet, som
hans trogna allierade skulle råka i, i
händelse att hans frånvaro upptäckts
före hans återkomst. Åfven om han
vore där, redo att förklara
sammanhanget och påtaga sig ansvaret, skulle
han sannolikt råka illa ut med squire
Bassett, men om något hinder skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
