Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 10, oktober 1906 - Alice. Af Oscar Levertin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag tyckte mig bak de ännu olöfvade
akasiorna se en väntande kvinnogestalt,
lutad öfver räcket till bottenvåningens
veranda. Jag kröp in i det svarta
dunklet vid en mur. Mitt hjärta
dunkade. Jo, det var hon — jag
igenkände hvarje linie i den på en gång
sköna och en smula skarpa växten.
Hvem väntade hon? Men innan jag
hann grubbla däröfver, såg jag en
kraftig mansgestalt klänga sig upp på
terrassen och med en akrobats vighet
klättra öfver räcket. Så snarare lyfte
än sköt han grefvinnan framför sig in
i salongen, där de upplysta
lampkuporna skymtade varmt och hemligt bak
rullgardinerna . . . »Terkow», sade jag
för mig själf, mycket lugnt, i det jag
väntade att en storm af hat och
svartsjuka skulle brusa genom mitt inre.
Men jag kände ingenting af den starka
sorg, af den våldsamma lidelse, som
adlar och förkossar, men blott den
nedtryckande bitterhet, som är den
ofta bedragne ungkarlens visshet, att
det aldrig skall kunna lyckas honom
att vinna en kvinna, att det fanns
något, som brast i hela mitt väsen,
något af det sorglösa och tilltagsna, som
icke de finaste drömmar kunna
ersätta. Något sådant erfor jag i det jag
prang mot kursalens stoj och buller.
Blott prat och buller, blott lägga dam
öfver det alltsammans, blott inga
uppgörelser i ensamheten i hemlösa
hotellrum, bland möbler, som icke hafva
minnen af ens lefnad.
Och när jag steg in i kursalen, med
ett ansikte, hvars blekhet ett tomt
leende förgäfves sökte bemästra, hälsade
mig en af bröderna Oliveira
välkommen till de »kuggades klubb» med
karrikerad högtidlighet. Vi drucko
whisky och spelade baccarat till
morgonen.
Dagen därpå, när jag kom ner till
middagsmåltiden, hade damerna fört
våren in i matsalen med leenden, ljusa
toiletter och violer. Det var påsk, och
våren hade kommit, som den kan i
Södern, på en enda marsnatt, då man
spelar baccarat. När jag såg ut mot
sjön, sjönk solen i vårens bjärtaste
purpur, och de dristigt svängda
Jura-bergen och den klara vattenspegeln
hade starka, lysande färgtoner i
vin-rödt och hafsblått som i ett klassiskt
landskap, där satyrernas ludna ben
skulle klänga bland klipporna och
nymfernas hvita skuldror glänsa i
vattenbrynet. Omkring mig skrattades och
skämtades på olika tungomål med
romansk skärpa öfver sträfva
konsonanter eller slavisk melankoli i släpiga
tonfall. Ändtligen kommo grefvinnan
Hortense och hennes dotter, och med
plötslig skadeglad klarsynthet såg jag,
hur solstrimman utpekade hvarje rynka
kring hennes ögon och ett litet veck
kring munnen, som jag icke sett förut.
Grefvinnan passade icke ihop med våren,
men Alice tycktes mig alldrig förr hafva
haft ett sådant bedårande skimmer af
ungdom och skalkaktighet öfver sig
som denna middag. Hon var klädd
i en herdinnedräkt i hvitt och skärt
och liknade en vignett i Florian i all
sin fägrings vårliga gratie. Hon hade
hvita syrener i håret, i sitt skärp, på
kjolen, hon var själf en hvit
parksyrens leende gudinna, väckt till lif af
en vårmorgons sollysta daggdroppar.
Jag sökte betrakta grefvinnan med ett
mörkt uttryck öfver mitt ansikte, som
skulle säga, att jag kände hennes
hemlighet, men mot min vilja fängslade
mig de hvita syrenerna. Min blick
ville icke lämna Alice, och innan jag
visste ordet af, voro vi två inbegripna
i ett muntert gnabb. Men under detta
samtal försiggick inom mig en
plötslig förvandling af den art, som blott
de mystiska skriftställarne känt och
framställt. Det var en sorts inre
uppenbarelse, som förnyade och föryngrade
mitt jag. Det var våren, som fejade
rent inom mig och sopade bort min
gamla kärlek och min gamla sorg, som
den sopar bort maskstungna och vissna
blad. Grefvinnans bild var plöts-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
