Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 10, oktober 1906 - En modärn tyrann. (Efter utländsk källa) - »Andernas apa» - Ett segertåg från Anderna till Caracas!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
floderna knappast tyckas åstadkomma
en fåra, och som här och hvar
afbry-tas af träsk fulla af den mest
vansinniga hopgyttrin g af den rikast svällande
vegetation. En alldeles utmärkt miljö
för att försätta romaneska hufvuden i
jäsning och väcka till lif omåttliga
drömmar!
Castros barndom och ungdom äro
föga kända. Var han gårdsdräng eller
boskapsvaktare? Han, som annars är
så språksam, är föga meddelsam i det
ämnet. Man har kallat honom »de
fyra mulåsnornas betjänt», emedan han,
då han gjort några besparingar, köpte
sig fyra mulåsnor och ombesörjde
trafiken mellan Café San Cristobal och
San José de Cuenta i Columbia.
Affären gick bra. Elaka tungor påstodo
visserligen att han ej endast förkofrade
sig genom sin affärsskicklighet.
Oroande historier voro i omlopp särskildt
om en präst, som sades hafva kommit
till himmelen fortare än den olycklige
andlige väntat. Men allt detta dyker ned
i legendens töcken, och vi vilja visst
inte garantera sanningen däraf.
Så mycket är säkert, att den lille
undersättsige mannen med de ganska
regelbundna dragen och det runda,
solbrända ansiktet brukade rida i
spetsen på en af sina mulåsnor, tvärtemot
sina landsmäns vana utan att sjunga,
och hvälfvande regellösa drömmar i
sin hjärna.
Ibland höll han politiska tal i
byarna och förbluffade rent af sina
åhörare genom sin lågande hänförelse:
»Venezuela bör tillhöra
venezuela-nerna... Vi böra inte alltjämt låta
stuka oss af länder, som på kartan äro
mindre än vårt. Bolivars fädernesland!
Lyft ditt hufvud, käre vän!»
Så gick det till att mulåsnedrifvaren
blef deputerad, utan att det väckte
förvåning. Han var lika oförsynt som
ihärdig, lika stridslysten som bråkig
och lika befallande som anfallande.
Vältalighetsyrket är där borta minst
lika vinstgifvande som åkarens, ty han
kunde snart köpa sig en farm i
provinsen Tachira, midt inne bland sin
hemorts berg, Anderna. Han hade
nu blifvit själen i det liberala partiet
— detta liberala parti, som särskildt
begagnade sin liberalism till att genom
alla medel stuka sina motståndare.
Ett segertåg från Anderna till Caracas!
Då Crespo lyckades störta doktor
Palacio, hvars böjelse för spritdrycker
slutligen satt upp hans folk mot honom,
var Castro starkt komprometterad,
emedan han stödt honom af alla krafter. För
att rädda friheten och emedan han
fruktade att händelserna skulle vända
sig mot honom, hvilket förstås
föreföll honom orättvist, begaf han sig i
all hast till sin farm i Tachira, där
han var säker på att man ej skulle
oroa honom bland en befolkning, som
var honom tillgifven med kropp och
själf. Där lefde han som landtbrukare
till 1893 med sin af alla aktade,
förtjusande hustru, och här midt i
landt-lifvets fröjder bidade han tålmodigt
sin tid.
Den kom. General Ändrade hade
efterträdt Crespo som president; alla
människor voro dock missbelåtna med
honom, och hans impopularitet nådde
snart sin höjd. Då passade Castro på
tillfället. En afton drack han i
sällskap med några vänner garnisonen i
grannstaden grundligt full och höll
därpå ett eldande tal för soldaterna.
Fulla af hänförelse och brännvin
hyllade de honom med lallande tungor.
En handfull råbarkade andiner slölo
sig till denna första kontingent och
den liberala restaurationens armé
marscherade mot Caracas. Man kunde tro
sig läsa Meilhac och Halévy!
Det var ett djärft, men segerrikt
tilltag, där f. d. åsnedrifvarens lyckliga
stjärna gick före honom från stad till
stad. Sittande på en mulåsna, som
han lånat af sin vän och granne
general Vincent Gomez — den nuvarande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
