Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 10, oktober 1906 - En modärn tyrann. (Efter utländsk källa) - Ett segertåg från Anderna till Caracas! - President Castros listiga påhitt och försiktighetsåtgärder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vicepresidenten i Venezuela — med
hufvudet betäckt af den ofantliga
bo-livarhatten, som han alltid gynnat, och
med revolvern i gördeln, red Castro
stolt i spetsen för sin armé. Hvarje
dag betecknades genom en eller annan
framgång — det vill säga att
garnisonerna i de stater han passerade slöto
sig till honom med vapen och bagage.
»Det är Napoléon, som vänder åter
från Elba», förklarade Castro blygsamt,
Merida, Frujillo, Berquisimeto och
Valencia hyllade honom som en befriare,
och långs med de tolf hundra
kilometer, som skiljde Tachira från Caracas,
växte restaurantarmén som en snöboll.
Alla marodörer, alla förtviflade, alla
behöfvande hakade sig fast vid denna
uppgående stjärna. Men det var ingen
vanlig promenad som gjordes af denna
församling indianer, fattiga och
vildhjärnor i trasor. Den måste smyga
sig fram på smala, förskräckliga
getstigar, öfver svindlande afgrunder och
uthärda dessa förfärliga stormar och
orkaner, som endast husera bland
Anderna. Den medförde obeskrifliga
lidanden och tunga bekymmer.
Då såg man ändtligen en dag från
toppen af ett berg ett sannskyldigt
fé-panorama. Armén utstötte ett högt
glädjeskri. Därnere på slätten lågo
den hvita staden Caracas’ regelräta
husrader, och man urskiljde Centralplatsen
med sin staty af befriaren Bolivar,
Gula Huset, regeringens säte, och La
Guayra och Ocanen! 1 detta
ögonblick kände utan tvifvel den lille
mannen, f. d. mulåsnedrifvaren, hjärtat
hoppa i bröstet på sig. Hvilken väg
man tillryggalagt från Anderna till
Caracas! Liksom Moses såg han sitt
förlofvade land, men mera lycklig än
den förre, skulle han få beträda det.
Och han betänkte sig icke. Då
man trängde in i Gula Huset, hade
Ändrade redan rest utan att begära
semester. Castro installerade sig i
hans ställe under den betydelsefulla
titeln af diktator och tokig af högfärd,
berusad af sin makt, hängaf sig denne
halfindian genast åt sina vilda
böjelser. Fullkomligt okunnig har han
ingen aning om hvad som menas med
Europa och föreställer sig att det
endast erfordras oförsynthet för att bjuda
det spetsen. Utan tvekan slog han
med en oerhörd fräckhet upp sitt
läger midt emot Tyskland och England.
Förenta staterna betalade kostnaderna
för honom, och nu kände hans
högfärd inga gränser. Han talade om sin
»sjömakt» och om sin »här»! Ni
känna väl historien om negerhöfdingen,
som kommenderade ett dussin
soldater, utstyrda med gamla kepis och
tröjor och befallde trumslagarna:
»Trum—ma!»
Men trumslagarna förblefvo orörliga.
Då återtog kaptenen sin order:
»Ställ ned trummorna — vill ni
lyda?»
Och trumslagarna dunkade vildt på
fläcken. Castros armé liknade mycket
denna infödda milis. Hvad hans
sjömakt beträffar, så bestod den af två
eller tre yachter, som man förvandlat
till krigsfartyg så godt det låtit sig
göra.
»Vi äro redo till handling»,
deklamerade han. Här gäller det att vara
stark. Makten skänker rätten.»
President Castros listiga påhitt och
ffirsiktighetsåtgärder.
Fastän han ganska ofta lånat sina
axiom från Bismarck, och fastän han
upprepade gånger insulterat Frankrike,
hyser han dock stor aktning för detta
senare land, kallar det sitt andra
fädernesland och förklarar att dess stora
män ha större anseende än andra
länders. Man vet att president Cypriano
Castro låtsas taga Napoléon till
mönster. En annan fransman öfverraskade
honom en dag draperad med den eviga
grå rocken och försökande att gifva
sin bolivarhatt den lilla historiska
hattens form. Castro vände sig om och
förklarade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
