Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 10, oktober 1906 - Demaskerad. Roman af Headon Hill. Bemyndigad öfversättning för Varia - Kap. XXXI. Baronen försöker en »bluff»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
egen »förveckling» visade han ifrån
sig med ett högdraget »bah»! Men
knappen var likväl en brist i hans
planers vackra mekanism, och skulle
under vissa omständigheter kunna
förstöra alltsammans.
Han hade goda skäl att icke frukta
detektivernas, hvarken de offentligas eller
de privatas verksamhet, men det fanns
ju alltid en möjlighet att den man,
som Rattray tillrådt Landon
Tressing-ham att engagera, skulle kunna ramla
öfver ett eller annat spår på basis af
förhanden varande sparsamma data,
innan han själf vore redo att låta ridån
gå ned för den gigantiska maskeraden
på Longclerc Castle.
Det fanns, som han sade, tusen
möjligheter mot en därvidlag, och
fastän baronen aldrig drog sig för en
nödvändig risk, undvek han dock alla
möjligheter, hvarhälst de kunde
undvikas.
Han skulle därför känna sig bra
mycket lättare om hjärtat, om knappen,
som Rattray plockat upp på
kyrkogården, icke genom något hopande af
omständigheter skulle kunna komma i
dagen under rättegången mot
Tressing-ham, hvilken, såvida fången blefve
befunnen skyldig vid nästa förhör,
skulle komma att äga rum, innan hans
egen stora coup fullbordats.
Hos baron de Ouérin var emellertid
det att önska en sak liktydigt med att
försöka erhålla den, och då han nu
gick och funderade på detta, föreföll
det honom icke alls omöjligt att få tag
i knappen. Som Rattray icke haft den
på sig, var det tämligen säkert att han
lagt undan den någonstans i rummet,
som han bebott på the Hall. Bland
den kollektion af durkdrifna banditer,
som, förklädda till tjänare, voro
församlade på Longclerc Castle, fanns
äfven en gentleman, som utvecklat
inbrott till en fin konst. Hittills hade
hans talanger emellertid fått hvila af
brist på användning för hans tjänster,
men nu skulle han få försöka sin lycka
och visa hvad han dugde till på en
liten tripp till Rattrays sängkammare.
Grubblande på denna plan, men
likväl icke fullt belåten med den, emedan
den föreföll honom för enkel, upptäckte
baronen att han lämnat skogen och
passerade en bit af landsvägen, som
inom kort skulle föra honom förbi
Bassett Hall. Han vek just om ett
hörn, så att han fick porten i sikte,
då en störtskur, som de senaste fem
minuterna tilltagit i styrka, plötsligt
öfvergick till hagel. På en öppen
plats vid sidan af vägen litet längre
fram låg en bondes vagnslider, dit
skyndade nu baronen för att söka
skydd.
I samma ögonblick som han skred
öfver tröskeln, ångrade han sin plan att
begagna yrkestjufven. Elementernas strid
hade ställt honom ansikte mot ansikte
med en idé, som mycket mer tilltalade
hans medfödda fintlighet. Med en
elegant svängning tog han af sig hatten
för den och samtidigt för dess täcka
förkroppsligande, Alice Redfern, som
äfven hon tydligen sökt skydd mot
ovädret.
— Ett förfärligt oväder! började
de Guérin vänligt, som man talar till
en främling, för hvilken man ej hyser
något särskildt intresse. Och då han
därpå plötsligt uppfattade betydelsen
af den grå kappan och sköterskehatten,
spratt han tydligen till och utbrast:
Ni är bestämdt sköterskan, som haft
hand om mr Rattray hos squire Basset?
— Alldeles riktigt, sir, svarade Alice
lugnt.
— Hur mår då mr Rattray i dag?
frågade baronen ådagaläggande ett
vänligt, fastän en smula nedlåtande
intresse.
— Ungefär likadant, sir, tack så
mycket! Han har haft en mycket orolig
natt, men är absolut icke sämre, lydde
svaret, som kom de Guérin att rygga
tillbaka och räta upp sig. Men en
blick öfvertygade honom om att det
ej fanns någon fördold betydelse i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
