Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 10, oktober 1906 - Demaskerad. Roman af Headon Hill. Bemyndigad öfversättning för Varia - Kap. XXX. Ett krigsråd - Kap. XXXI. Baronen försöker en »bluff»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upprätta ett nytt konungarike med all
världens härligheter, svarade baronen
med gäckande högtidlighet. Och jag
skall garantera att hon vid den tid, då
pappa Hext kommer ut ur fängelset,
skall skrifva till gubben af egen fri
vilja att hon icke skulle vilja byta sin
tillvaro mot någon annans. På så
sätt, min käre Jasper, skall ingen kunna
säga att du gjort flickan någon skada.
— Hm! Nog år det båttre alltid
än att få John Hext efter sig för det
andra, medgaf Lomax en smula
tveksamt, det är ju dessutom lång tid tills
man behöfver taga honom med i
räkningen. Nå ja, jag får vål löpa den
risken, baron.
— Ställ då vinden anständigt i
ordning för miss Bassets räkning och se
till att flickan blir snyggt klädd i den
dräkt, som jag skall skicka, så snart
som jag kommer tillbaka till the Castle,
sade de öuérin. Caunt och en eller
två af de andra skola komma hit med
den unga damen i min landå mellan
midnatt och morgon, når byn sofver.
Åtgärder ha redan träffats för att få
konstapel Squarey att i afton titta litet
för djupt i vinglaset eller fastmer i
ölmuggen. Han är den ende
lands-strykaren på småtimmame i dessa
nejder.
— Förutom baron de Quérins
»skogvaktare», sade Lomax i barsk ton.
De skrattade litet och började därpå
tala om andra ämnen — om tekniska
saker af stort intresse för dem båda
och som medförde det flitiga
begagnandet af fraser sådana som »nominellt
värde», »betalbar till innehafvaren»,
»guldvikt» och »statspapper». Under
samtalets lopp inspekterade baronen
med kritisk min pappersremsorna, som
Lomax räckte honom och klappade
slutligen sin kollega hjärtligt på ryggen.
— Underbart! ropade han. Alldeles
underbart, min vän! Det har varit
mitt lifs dröm att leda en organisation
som denna, hvarest hvarje medlem är
fackman i sin särskilda bransch — en
kombination, som drifves affärsmässigt
med tillräckligt stort driftskapital och
en tränad stab.
— Nå väl, er dröm är på god våg
att bli realiserad, sade Lomax. Jag
skall kunna ha alltihop färdigt inom
en vecka.
— Och då kan Coralie ge sig i väg
till Antwerpen, Berlin, Paris och Wien,
sade baronen förtjust. En ren förtjänst
af tio millioner pund sterling öfver och
förutom de hundra tusen pund, som
nedlagdts i företaget. Nå, vi ha då
knogat nog för det, det vet den gode
Guden! Intet — icke ens den där
energiske men enfaldige Rattray, har
fått lof att hindra oss.
Med detta hänryckta utrop svepte
de Guérin regnkappan om sig och
smög sig genom den smala dörren ut
i regnet. Han stannade emellertid ett
ögonblick, innan Jasper stängde dörren,
för att säga:
— Den där förbannade knappen är
tyvärr ännu ute i världen. Nu, när
Rattray är tystad för alltid, och miss
Basset reser till utlandet, torde vi då
aldrig mer höra af den. Men det är
i alla fall så mycket att vi måste vara
ofantligt försiktiga ända till slutet och
framför allt skynda att lämna Maplehurst
och dess förvecklingar bakom oss.
— Inte är jag att klandra för den
värsta förvecklingen i Maplehurst, snäste
Lomax och slog nästan igen dörren
efter sin principal.
Men baronen skrattade gladt åt detta
lilla utbrott af häftighet, medan han
skred genom den drypande skogen.
KAP. XXXI.
Baronen försöker en »bluff».
Trots sitt skratt började dock baronen,
då han gick hem under den mulna
himmelen, känna en växande oro för
knappen, som förorsakat honom så
mycken förargelse midt upp i hans
planer. Jaspers vresiga pik om hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
