Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 10, oktober 1906 - Demaskerad. Roman af Headon Hill. Bemyndigad öfversättning för Varia - Kap. XXXIII. Jasper tappar nyckeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin fars dörr, instängd i en byggnad,
kring hvilken hon och Roddy lekt
under sin barndom och hotades att
blifva bortförd från England mot sin
vilja. För en vecka sedan skulle hon
hafva ansett alltsammans som en elak
dröm, men de dagar hon vistats på
Longclerc Castle hade ingifvit henne
en mycket fast tro på den
dödsbringande metod, som dolde sig bakom
baronens fantastiska påhitt.
»Ångbåten vid mötesplatsen på
kusten» hade för henne blifvit en
förfärlig verklighet, och nu återstodo
endast några få timmar, under hvilka
hon skulle kunna fly undan
fullbordandet af denna sväfvande hotelse.
Men intet afbrott skedde i vänttidens
dystra enformighet, förrän Jasper Lomax
vid ettiden ropade uppför stegen:
— Hallå, Charlie! Följ med till
stugan efter damens lunch.
— Se väl upp, hviskade Winnie,
då hennes kamrat lämnade titthålet för
att hörsamma befallningen.
Charlie svarade med en nick och
fann, då hon köm ned, Lomax stående
i dörren, hvilken han redan öppnat
och som han stängde och låste säkert,
sedan hon gått ut. Men i stället för
att, som han brukade, stoppa nyckeln
i sin ficka, lade Charlie märke till att
han behöll den i handen. Då de nådde
stugan, gick han före in i köket, hvarest
en gammal fransman med elak
uppsyn höll på att lägga sista handen vid
några läckra rätter.
— Baronen har skickat hit en kock
för att laga maten åt vår ärade gäst,
sade Lomax i hånfull ton som
förklaring på mannens närvaro. Är ni
färdig, Leroux?
— Om ett par minuter, lydde svaret.
— Då går jag in och tvättar mig,
medan ni slutar ert göra, sade Lomax
och vände sig om för att gå till det
angränsande diskrummet. Men i det
han gick ut, ladé han på ett fullkomligt
naturligt, tankspridt sätt nyckeln till
ladan på hörnet af en skänk, liksom
för att hafva den nära till hands, när
han komme åter.
Var detta månen det knep, som
skulle förse dem med medel till en
gagnlös flykt? Frågan framställde sig
för Charlie så plötsligt att hon ej
kunde finna något tillfredsställande svar
på densamma, fastän den ju måste
besvaras på ett eller annat sätt utan ett
ögonblicks dröjsmål. Hon skulle ju
löpa en stor risk genom att
undansnilla nyckeln, men möjligheten att
komma i besittning af medel till att
slippa ut ur deras fängelse var
verkligen frestande.
Charlie sneglade åt fransmannen.
Han garnerade ifrigt en karrott med
sallad, och hade tydligen ej öga för
annat än sitt arbete. Ljudet från
diskrummet af plaskande vatten hade ännu
icke upphört. Charlie beslöt löpa
risken. Huruvida de skulle begagna
sig af nyckeln eller icke kunde
bestämmas senare, såvida man icke tog den
ifrån henne med våld under de nästa
minuterna. Hon sträckte försiktigt ut
handen, grep nyckeln och stoppade
den i sin klänningsficka.
Nu upphörde ljudet af Jaspers
tvag-ning, och då hans stora gestalt ett
ögonblick senare visade sig i dörren,
stannade stackars Charlies lilla
flämtande hjärta. Dessa människor, det
visste hon, dödade hastigt och säkert
dem, som motsatte sig deras planer,
och den brutale brottsling, som mördat
en oskyldig präst i Guds hus, skulle
säkert visa föga nåd mot henne, om
hon försökte korsa hans planer.
Men Lomax gick förbi byrån utan
att ens kasta en blick åt den och
närmade sig bordet, just som kocken
fått brickan färdig. Med en gest och
en axelryckning antydde fransmannen
att han slutat sitt arbete, och Lomax
befallde Charlie att följa efter honom
med brickan. Då de gingo öfver
gården, skälfde flickan så att hon höll på
att tappa sin börda. Inbillade han
sig verkligen att han hade nyckeln i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
