Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 11, november 1906 - Öga för öga, tand för tand. Novell af Conan Doyle. Öfversättning för Varia - En infam angifvelse. På jakt efter preussarnas mördare - Ankomsten till det hemlighetsfulla slottet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dret upprifna diken. Kaptenen
marscherade på och hade vid sin sida en
gammal sergeant Momini Moser, som
tagit ny värfning. Bredvid honom gick
bonden, hvars hand var fastbunden vid
sergeantens. Man hade underrättat
mannen om att första skottet komme
att gälla honom, i fall han förde dem
i ett bakhåll. Bakom dem skredo de
tjugu soldaterna mödosamt fram i
mörkret, med hufvudena sänkta för regnet,
medan deras kängor fastnade i den
klibbiga dyn. Klockan var nära åtta,
då afdelningen lämnade Andelys. Vid
half tolftiden stannade vägvisaren på
ett ställe, där två höga pelare reste sig
som ram till en tung järnport under
ett hvalf med heraldiska emblem.
Muren, som förr i världen omgifvit slottet,
höll på att falla i ruiner, men
hufvud-porten reste sig fortfarande majestätisk
midt -bland snåren och ogräset, som
skjutit upp vid dess fot. Preussarna
omringade den och skredo vidare med
stor försiktighet under ett hvalf af ekar,
som bildade en lång allé, hvarest det
nu på hösten hopade löfvet dämpade
ljudet af deras steg. Då de nått
målet, gjorde de halt för att betrakta
om-gifningarna.
Ankomsten till det hemlighetsfulla
slottet.
Chåteau-Noir låg framför dem. Allt
var tyst; ett ensamt ljus lyste i ett af
bottenvåningens fönster. Kaptenen gaf
med låg röst sin trupp en befallning.
En del af dem skulle besätta
hufvud-ingången, en annan bakporten. Vidare
utskickades några man för att bevaka
östra sidan, andra västra sidan af
byggnaden. Åtföljd af sergeanten, närmade
Baumgarten sig på tåspetsarna det
upplysta fönstret.
De urskilde ett litet tarfligt
möble-radt rum. En medelålders man,
skenbart en tjänare, satt och läste i en
trasig tidning vid skenet af ett osande
ljus. Han låg tillbakalutad i en länstol,
och hans fotter hvilade på en pall, en
butelj hvitt vin och ett glas hade
placerats på en taburett bredvid honom.
Sergeanten krossade en ruta med
böss-kolfven, mannen utstötte ett skri och
reste sig ögonblickligen.
— Tig, om ni sätter värde på ert
lif! sade kaptenen, huset är omringadt,
och allt motstånd omöjligt! Öppna
porten för oss eller akta er!
— Skjut inte, för Guds skull, skjut
inte! Jag skall öppna, ropade den
stackars saten.
Sedan han skrynklat ihop tidningen,
lämnade han rummet. Ett ögonblick
senare hördes gnisslandet af en nyckel
i det gamla låset samtidigt med bullret
af reglar, som drogos ifrån invändigt,
och dörren öppnades. Preussarna
kastade sig in i den stenlagda portgången.
— Hvar finns grefve Eustache de
Chåteau-Noir?
— Min herre? Han har gått ut.
— Gått ut vid denna tid på natten ?
Ni riskerar ert lif, om ni ljuger.
— Det är likväl sant, min herre, han
har gått ut.
— Hvart då?
— Det vet jag inte.
— I hvad afsikt?
— Det vet jag inte heller. Det är
onödigt att sikta på mig med er
revolver. Ni. kan döda mig, om ni vill,
men ni skall inte kunna tvinga mig att
säga hvad jag inte vet.
— Går han ofta ut så här dags?
— Ja, det händer ganska ofta.
— När brukar han komma åter?
— I daggryningen.
En ed undslapp kapten Baumgarten.
Han hade alltså missräknat sig.
Mannens svar voro sannolikt uppriktiga.
Han borde hafva väntat det, men skulle
nu i alla fall visitera slottet.
Lämnande en vakt vid stora porten
och en annan vid bakporten, befallde
han hofmästaren att följa med honom
och sergeanten. Det flämtande ljuset
kastade egendomliga skuggor på de
gamla väggbonaderna och taken med
ekbjälkarna. De genomletade till ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
