Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 11, november 1906 - Scenen, af Axel Berndtson - Herr Wingårds debut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
heter, såvida de ej utfylla scenerna med
sång. Den något librettoartade texten
var emellertid full af lif och passion.
Kärlek, dryckenskap, obefogad
svartsjuka och mord i hastigt mod utgöra
ingredienserna i detta lilla drama, som
fick ett rätt godt utförande af fru
Lind-löf, som spelade den svartsjuke
arbetaren Qiulios hustru Ida trovärdigt men
en smula färglöst, samt fru Castegren,
som gaf dennas svägerska Nina med
anmärkningsvärd uppfattning och fin
karaktäristik, och af herr Johansson,
som gaf Qiulio med kläm.
Det var egentligen skada att herr
Wingård fick göra Stockholm den äran
i en så genomledsam pjes som
»Rosenlogen», hvilken smakade tysk grundlig
doktorsafhandling (af dr Rudolph Lothar)
i moral och samhällslära. Författarens
clou, som utgjordes af 2:dra aktens
reception i ett ordenssällskap, borde ju
ha retat nyfikenheten hos alla dem, som
stå utanför de hemliga sällskapen, men
jag fruktar att den tunga skildringen,
förf. gaf, ej kommer att göra många
proselyter till något af våra hemliga
ordenssällskap.
Hr Wingård spelade statsprokuratorn
Richter, som råkar i en i och för sig
mycket intressant pliktkonflikt. Han,
den stränge, samvetsgranne
ämbetsmannen kommer genom gynnsamma
omständigheters makt i ett
kärleksförhållande till grosshandlare Rombergs fru,
något som helt och hållet strider mot
hans principer och hans åsikter som
gentleman. Han beslutar också att göra
ett tvärt slut på förhållandet, innan det
blir komprometterande, hälst han har
en ung flicka i kikarn såsom blifvande
fru. Men så fogar ödet att stormästaren
i »Rosenlogen» just är hans älskarinnas
man, grosshandlar Romberg; när
bindeln ryckes från recipientens ögon och
han uppmanas gifva stormästaren
broderskyssen, ryggar han tillbaka och
vägrar. Samvetet uppreser sig. Detta
hindrar icke att han på direkt
interpellation af Romberg aflägger en hög-
tidlig ed på att han icke känner dennes
fru. Denna mened drifver honom i
döden. Ty den slår honom som med
nässlor, när han i sin egenskap af
stats-prokurator formulerar sitt yrkande på
ett mycket strängt straff öfver en annan
som begått samma brott. Då han ej
finner någon utväg — utan skandal och
bruten karriär — ur den lögnens och
förställningens irrgång, i hvilken han
råkat, besluter han dö, tar fram
revolvern men afstår från den för skandalens
skull och föredrar döden genom
själf-vald olyckshändelse, en af våda öppnad
gaskran med ty åtföljande
gasosförgift-ning.
Styckets idé är icke så oäfven, men
den psykologiska bevisföringen är
skäligen tunn och flack samt belamrad med
en öfverflödig mängd skolastisk
moralfilosofi. Dialogen har en parfym af
den lärdes kammarluft.
Hr Wingård hade i statsprukoratorn
Richter sin entréroll inför
Stockholms-publiken och han skiljde sig på bästa
möjliga sätt från sin uppgift, hvilken
uppgift näppeligen af någon torde kunna
göras till en glansroll. Den gaf i alla
fall den begåfvade skådespelaren tillfälle
att visa flere goda sidor af sin talang.
Primo har han en diktion af ren och
varm klang, distinkt artikulation och
naturlig betoning, som icke finnes
bättre förut i det nu lefvande Stockholm.
Detta är så mycket märkligare, som en
lång arbetstid vid Svenska teatern i
Helsingfors plägar — dels på grund
af forceradt arbete, dels i följd af det
skiljaktiga smittande finsk-svenska
uttalet — skapa en del olater, som det
ej sällan tarfvas år på Stockholms scener
att utplåna. Detta beträffande diktion
och uttal, ty hvad rent konstnärlig
uppfattning beträffar har det intensiva
arbetet i Helsingfors oftast visat märkliga
resultat, hvilka sedan kommit Stockholms
scener till godo.
Hr Wingård skapar sigprosecundoen
bestämd uppfattning af den uppgift han
har sig förelagd och genomför den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
