Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 11, november 1906 - Scenen, af Axel Berndtson - Herr Wingårds debut - Asta Kanning - Drachmanns Gurre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
konsekvent; för det tredje och fjärde
äger han ett ledigt sätt och en utmärkt
figur. Detta är till en början vackert så.
Han skall — enligt hvad ryktet säger
— göra oemotståndligt skrattretande
lustspelsfigurer. En sådan stod redan
på Vasateaterns program, men så fick
hr Wingård hög feber och premiären
uppsköts.
Asta Känning.
Dramatiska teaterns tredje nya
program i höst var ett danskt skådespel
i 4 akter af en ung författare Aage
Barfoed. Pjäsen heter »Asta Känning»
och visar oss en nog så beaktansvärd
kamp mellan kärlek och plikt, välvillig
och ädelt anlagd, men lidande
flerstädes af ungdomlig brist på erfarenhet
och dramatisk koncentration.
Asta Känning är en 40 års kvinna,
som sedan tre år lefver skild från sin
man, sedan hon kommit under fund
med hans otrohet. Under denna tid
har hon bott tillsammans med sin far
och sin femtonåriga son, för hvilken
hon helt uppoffrar sig. Samtidigt har
mannens bild allt mer och mer bleknat
i hennes sinne, och den plats han en
gång suveränt innehade i hennes hjärta,
intages nu af en ny kärlek till juris
kandidat Wolmer, som är femton år
yngre än hon men älskar henne
tillbaka. Deras förhållande är fullkomligt
rent men misstänkliggöres naturligtvis
af omtänksamma släktingar. Då kommer
mannen hem på ett besök för att träffa
sonen och ordna om med skilsmässan
i samband stående frågor. Man
svärtar ner Asta inför hennes man, han
lånar först ett välvilligt öra åt förtalet
men han känner hennes renhåriga
karaktär för väl att kunna i längden sätta
tro till obevisade rykten och det är
slutligen han, som ehuru definitivt
af-visad i sina försök att återeröfra sin
hustru, uppträder som hennes
försvarare gentemot belackarna.
Sedan de misstänksamma släktingarna
försvunnit och hennes man gått för
alltid, inträder Wolmer i hopp om att
nu skulle hennes sista betänkligheter
vika. Men hon väljer plikten och sonen,
och offrar den hon håller kär. Han
anträder resan till den fjärran Östern,
där honom erbjudits en förmånlig plats.
Och när ridån går ner, står Asta
Känning där med sin far, sin son och sin
räddade pliktkänsla. Ett svalt och
hug-nesamt ögonblick, men hvem skådar in
i framtiden? Mycket kan ske om ett
år eller par.
Stycket blef icke återgifvet med den
själfullhet och glans, som bort ligga
däröfver. Fru Sandell, som hade fått
Asta Kännings roll på sin del, är en
allvarligt sökande skådespelerska, som
efter ett par års förvillelser vid de
Ranft’ska inrättningarna, återvunnits till
Dramatiska teatern. Man behöfver
all-drig befara att fru S. skulle göra sig
skyldig till ett misslyckande, därtill
torde hon vara tillräckligt intelligent
och teatervan, men hon kan någon
gång få en olämplig roll, och detta var
nog händelsen med Asta Känning. Det
karga, missnöjda, sällan leende uttrycket
som fru S. i regeln sätter upp, passar
mera till de trollska, hemlighetsfulla,
sagolika typerna, än till en kvinna som
borde kunna ha anledning att någon
gång dra på smilbandet, ehuru hon
står midt upp i en modern själsstrid.
Hennes spel blir ofta mulet och mörkt
öfver höfvan, därtill bidrar också
röstens vemodiga enklang. Men vi få
ta henne tacksamt sådan hon är, utan
att beklaga att hon ej är en tum högre
och litet smidigare själsligt och
kroppsligt. Hr Hansson gjorde juris kand.
Wolmer stilfullt och korrekt och hr
Sachs gaf 15-årige Paul med ganska
typiska ynglingalater. Hr Browallius’
assessor Bartz var för cyniskt anlagd
och som sådan osmaklig. För öfrigt var
spelet så tämligen jämnstruket.
Drachmanns öurre.
En uppbygglig teaterkväll upplefde
vi, då Drachmanns »Gurre» gafs i Fall-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
