Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 11, november 1906 - Demaskerad. Roman af Headon Hill. Bemyndigad öfversättning för Varia - Kap. XXXVI. John Hext
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gladan och fann ett nytt gömställe i
ett snår tätt vid ladan, så att han ej
skulle behöfva gå miste om något vid
Charlies befrielse — denna befrielse
som nu måste lämnas åt andra.
Han behöfde ej vänta länge. Inom
mindre än två minuter, sedan han
intagit sin nya plats, kommo
polismännen kring husknuten i samlad grupp,
och Hexts puls slog fortare vid
anblicken af Jasper Lomax midtemellan
dem, försedd med handklofvar och
med en högrest konstapels hand på
’ sin axel.
De gingo fram till ladans dörr, och
en nyckel kördes in i låset af
inspektören, som, det sade Hext till sig själf,
måste vara en särdeles skicklig
tjänsteman, ty annars skulle han hafva fått
sitt afsked för länge sedan, så
gammal var han. Polisen troppade in,
och strax därpå hörde den osynlige
iakttagaren en röst ropa:
— Var god och kom ned, miss
Bassett, och flickan Hext äfvenledes.
Vi äro polismän och ha kommit för
att befria er. Nu äro ni fullkomligt
säkra.
Vinden förde det svaga ljudet af ett
utrop af förtjusning till John Hexts
ifrigt lyssnande öron, och därpå
tycktes det dröja oändligt länge, innan
den lilla skaran, hvars antal nu ökats
med två, kom ut i månskenet. Den
gamle inspektören kom först,
gestikulerande och ifrigt pratande, därpå
kommo de två flickorna, och Hext
kände knappt igen Charlie i den ena,
nu då hon bar kvinnokläder, under
det att eftcrtruppen utgjordes af den
vildt brummande Lomax, som
fast-hölls af den reslige konstapeln.
Hvem den unga damen, som den
gamle inspektören talade så ifrigt med,
kunde vara, eller hvarför Charlie var
klädd som en tjänsteflicka, kunde Hext
icke förstå, men han fäste sig föga
därvid. Mysteriet måste hafva inträdt
i en ny fas, sedan Charlie skref.
Huf-vudsaken var den att Charlie var fri
och skenbart vid godt kurage, och det
var i alla fall bra att hans flicka haft
en person af sitt eget kön, som delat
hennes fångenskap.
Inspektören forspilde icke tiden,
innan han träffade sina åtgärder.
— Konstapel Simpson, sade han, ni
stannar här med fången, tills vi
komma åter, sedan vi eskorterat miss
Basset och den här unga kvinnan ut ur
skogen. Det gör mig ondt, miss,
till-lade han till den hälften gråtande,
hälften leende flickan vid hans sida, att
att ni skall behöfva gå så långt, men
vi vågade ej medföra någon vagn af
fruktan för att alarmera fången.
Öf-verkonstapeln i grefskapet väntar oss
emellertid i sin automobil på vägen
utanför skogen och skall åka med er
till Basset Hall på ett ögonblick.
Efteråt skola vi göra upp räkningen med
baron de Quérin och bandet på
Long-clerc Castle.
Ni är då en snäll människa, ropade
Winnie alldeles hänförd, och nu blir
naturligtvis den käre mr Tressingham
fri från fängelset, inte sannt? Ni har
ju bevis för att den uslingen dödat
kyrkoherden, eller hur? Hvarom inte
kan jag lämna er ett sådant, så snart
som vi komma hem.
— Allt är fullkomligt klart, miss,
och ni blir utan tvifvel ett af de
förnämsta vittnena, lydde inspektörens
svar. Men ju förr vi nu komma i väg,
desto förr få vi tag i baronen. Håll
fast er man, Simpson, såvida ni sätter
värde på era utsikter till befordran
inom kåren.
Lomax skulle alltså åtalas för mord,
sade Hext till sig själf. Nu var han
glad att han icke rört uslingen.
Dödsdomen fick ju nu försona alla hans
brott.
Sällskapet vandrade hastigt bort
utmed ridvägen med undantag af
Simpson och hans skyddsling, som började
gå med långsamma steg i riktning mot
stugan. Då de passerade John Hexts
gömställe, förvånade det honom att se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
