Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 12, december 1906 - Broder Varg. En julhistoria af Emile Gebhardt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
midnattsevangeliet, som berättar om
folkräkningen, som påbjöds af kejsar
Augustus, och om det fattiga härbärget,
hvarest Josef tog in med jungfru Maria,
morgonrodnadens evangelium, som
berättar om herdarnas tillbedjan kring
krubban i Betlehem och dagens
evangelium, aposteln Johannes’ upphöjda
evangelium, som vittnar om Ordet,
som blef kött för att förlossa världen.
Därpå slog aposteln igen sin mässbok
och predikade om Frälsarens födelse.
Han lät sina svarta, blixtrande ögon
glida öfver de troende. Han talade om
människornas lidanden och om Jesu
saktmod på ett så rörande sätt att hans
ord framkallade snyftningar och
ömhetsutrop. Då gick han ut ur sin
ödmjuka helgedom och närmade
sig med utsträckta händer
folkhopen för att välsigna den. Långsamt
gick han genom sina anhängares led
och tröstade dem med sitt leende.
Åt de föräldralösa Iofvade han Faderns
som är i himmelen skydd, åt
städernas och baronernas halfnakna slafvar
återskänkte han hoppet, som är hälften
af friheten. Slutligen närmade han sig
dessa obekanta resenärer, hvilka
slumpen förliden kväll fört tillsammans i
den förbannade skogen och sade till
dem:
»Om här finns några röfvare,
hvil-kas händer äro fläckade med blod, må
de då komma till mig, och jag skall
lära dem saktmod och offervillighet.»
De tre röfvarna reste sig och
trädde fram.
»Gån!» sade han till dem, »gån ut
med mina söner, framdeles skolen i
lefva af människors barmhärtighet.»
Därpå fortfor han: »Finns det bland
er människor, som ej tro och föra
ett vällustigt lif, må de då gifva sig
åt mig, och jag skall rentvå dem och
föra dem inför Guds åsyn».
De tre lärjungarna kastade sig till
hans fotter och kysste gråtande fållen
på hans klänning.
»Gån!» sade han, »gån till mina
högt älskade lamm, följen Johan af
Ver-nia och broder Leon, och era själar
skola blifva helgade!»
Och den upphöjde patriarken kände
sig i sin tur besegrad af
tiggarmunken från Assisi. Han steg ur sadeln,
gick fram till Frans och omfamnade
honom med stor ömhet.
»Och du, min herre och fader»,
sade helgonet, »begif dig åter iväg till
Roma, hvarest påfven håller sitt sista
koncilium, ty hans dagar äro räknade
och han kommer ej att upplefva den
nästa julnatten. Hälsa honom
hjärtligt från hans minsta och ringaste
bröder!»
Än en gång välsignade han hopen,
som skingrades på slätten, under det
att en himmelsk koncert, vibrerande
harpolåt och en kör af änglalika
flöjter skickade ett härligt eko från
paradiset till jorden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
