Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 12, december 1906 - Broder Varg. En julhistoria af Emile Gebhardt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
guldplatta fanns en graverad
vapensköld med de två orden: Civitas
Ga-biensis.
Vargen från Gubbio gjorde sig till
för alla. Den lät smeka sig af
kani-kerna och lärjungarna. Då banditen
med fotblacken en smula väl närgånget
undersökte det dyrbara halsbandet, bet
den honom i armen på ett nästan
vänskapligt sätt. Den slickade ödmjukt
ärkebiskopens högra hand och inbjöd
genom en mycket älskvärd gest med
hufvudet sina nya vänner att följa med.
De skyndade efter den och sågo inom
några ögonblick Rietis leende slätt
framför sig.
Den gode vargen traskade vidare.
Den styrde kosan mot en aflägsen dal,
som låg inklämd i väster mellan
grönskande höjder vid foten af Umbriens
högsta berg. Öfver den blåaktiga
bergsplatån drogo lätta, gyllene moln fram.
De första stjärnorna tindrade på den
azurblå himlen. Och plötsligt var det,
liksom om en underbar fläkt gled
genom hela naturen.
Det bleknande dagsljuset
uppenbarade tusen underbara saker. Vid
bäckarnas stränder blommade violer och
vintergröna, längs med stigarna
jasminer och rosor. Bin summade kring de
under gyllene frukter dignande
citronträden. I ängarna, som voro alldeles
hvita af tusenskönor, sjöngo syrsorna.
Vid anblicken af vargen hoppade
markens djur af glädje; en skara harar och
ekorrar gåfvo sig i väg till den aflägsna
dalen, en flock svalor kommo flygande
från hafssidan, en svärm lärkor, hvilka
som sancte Bonaventura säger, endast
sjunga i solsken, hvirflade högt uppe
i skyn. På slätten och på kullarna
hördes klockors klang, hvarje klocktorn
hälsade med ett halleluja den
gudomliga natten, som steg ned på jorden,
och den ljumma vinden medförde
fläktar af rökelse, blandade med doften
af hyacinter och liljor.
Den gode vargen sprang alltjämt
vidare.
Då mörkret blef djupare, visade sig
en eldkrans kring dess hufvud, och
den gamle kardinalen, munkarna och
diakonerna, riddarna och pagerna,
lärjungarna och tjufvarna följde, drifna
af en oemotståndlig hänförelse
under djup tystnad det hemlighetsfulla
djuret.
Därpå upplystes landskapet. Från
skogens djup, från berg och dal kom
sjungande en skara pilgrimer, unga och
gamla, bönder, kvinnor, soldater,
präster, herdar, slafvar och barn i stor hast,
bärande lampor, ljus och löfruskor.
Slättens sånger svarade bergens sånger.
Och det blef småningom en ofantlig
procession, en ström af ljus och
lyckliga röster.
I spetsen gick vargen med den
gyllene kransen, och öfver denna, af tio
tusen facklor upplysta skara, höjde sig
patriarkens präktiga guldkors, buret af
den i granatfärgadt siden klädde
diakonen.
* *
•Je
Strax före midnatt nådde man resans
mål. Det var en ensam alptrakt. Vid
utkanten af en stor slätt i gröna ekars
och furors skugga låg en öppen lada.
I ladan stod en med halm fylld krubba,
och på denna låg en bukett hvita rosor.
Till höger om krubban låg en oxe och
till vänster en åsna. Ett barn höll på
att kring Jesu vagga tända ett halft
dussin vaxljus. På båda sidor om
porten knäböjde unga män i
säckväfstuni-kor, hvilka höl los ihop med rep, blottade
hufvuden och bara fötter. Gubbios
varg gick fram till dem, liksom om
han vore hemma. Kardinalens kortege
stannade några stegfrån ladan.
Lärjungarna och tjufvarna smögo sig in mellan
munkarna och pagerna.
Då började alla klockor på slätten
ringa med full fart, och osynliga orglar
uppstämde en segerhymn.
Och stående i närheten af krubban
började Frans af Assisi på lefvande
språk läsa upp de tre julevangelierna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
