Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 12, december 1906 - En färd på lif och död. Af Jean Jaubert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åstadkomma? Ingenting alls!»
förklarade någon.
»Se där kommer han», sade Jasper,
»nu kan han lämna oss upplysningar.»
Raymond Chavenay närmade sig.
»Nå, Chavenay, är ni redo?»
»Ja, svarade ingenjören, jag åkte i
öfrigt hit i går från Pardstown i min
vagn.»
»På hur lång tid?»
»Nio timmar.»
»Det är ju endast 300 km.»
ståEtt leende visade sig på de kring-
endes ansikten.
»Är det allt, hvad ni kan göra?»
frågade Holton.
ȁ nej! Trettio km. i timmen, det
är promenadfart. Vägen är mycket
målerisk ... men hur går det för er,
mr Holton, med era experiment?
Upptagen af min vagn har jag ej hunnit
förfråga mig om dem på senaste tiden.»
»De ha inträdt i en farlig fas.»
»Farlig? Hur så?»
»Jo ser ni, för att uppnå att
producera indoxyl, nödgades jag som
förmedling begagna ett ämne, som
förtretar mig; det har nämligen den
otref-liga egenskapen att det exploderar i
solsken, och som mitt laboratorium
befinner sig i min privata bostad...»
»Är miss Holton», ifyllde den unge
ingenjören, »utsatt...»
Chavenay bet sig i läppen. Hans
första tanke hade gällt miss Mabel,
och han hade röjt den! Men ingen
lade märke till den känsla, som
in-gifvit honom dessa ord.
»Ja», svarade miljardören, »min
dotter har på grund af ett litet illamående
ej kunnat bevista täflingen i dag, och
både hon, mitt hus och mina tjänare
sväfva i fara. Jag borde hafva
isolerat laboratoriet, men jag hade
hoppats att ej behöfva begagna detta ämne.»
»Men faran är förfärlig!»
»Nej, den är ganska obetydlig. Ni
kan väl förstå att jag tagit mina
försiktighetsåtgärder. Vi arbeta endast vid
gult ljus, dessutom är laboratoriet skyd-
dadt genom en tredubbel dörr,
fönstren äro försedda med dubbla, med
hänglås utrustade luckor, och jag har
låtit ändra ventilationskaminen. Röret
bildar flera knän, och öppningen är
icke vertikal utan vänd så att den hela
dagen befinner sig i husets skugga.»
»Ja», inföll Jasper, »vi profvade den
härom dagen, då solen gick upp.»
I detsamma påminde sig Raymond
* med förvåning att han på en
morgonpromenad just sett solen träffa
skorstenen i fråga, hvars egendomliga
ställning måste väcka uppmärksamhet...
Skuggan nådde den säkert först litet
senare, sedan solen vändt sig. Men
om skorstenen blott ett enda ögonblick
belystes af solen... om en enda
stråle trängde ned i röret och nådde
rummet och speglarna i skorstenen ...?
Raymond funderade skarpt, helt och
hållet upptagen af sina tankar.
»Ursäkta, mr Holton, hurudan är
den apparat, som finnes framför
kaminen?»
»Det är en förnicklad apparat, en
apparat, som lyser mycket starkt. Idéen
är Jaspers. För att få bättre drag i
ventilationskaminen, emedan vi aldrig
elda i kaminen, blir luftdraget mycket
obetydligt, fick han den ingifvelsen att
framför kaminen placera en
ventila-tionsturbin, som gör en storartad verkan.»
»Ser man på. Och hur länge har
ni haft denna apparat?»
»Endast sedan i går.»
»Och hvar står den?»
»På preparathyllan invid väggen.»
»Midt emot turbinen?»
»Just så.»
»Och solen har ännu inte gått upp,
sedan apparaten kommit dit?»
»Nej. Men hvad felas er?»
Raymonds ansikte röjde den största
bestörtning. Två mekanici från hans
verkstad, hvilka åtföljt honom, gingo
i detsamma förbi. Han sade några
ord till dem, och männen ställde sig
obemärkt bakom Jasper.
Emellertid hade ingenjören genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
