Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Fäktmaterielen - Värjans historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄRJFÄKTNING
17
let kom den modell på värja till stånd, så väl hvad klinga som fäste be-
äffar, hvilken sedan bibehållit sig till detta århundrade, hvar-
er den snarare försämrats än förbättrats. Den här afbil-
dade värjan är utmärkt afvägd; den käns i handen lika be-
glig som den moderna franska duellvärjan, men är denna
ifverlägsen i styrka; den öfverensstämmer temligen nära med
den värja, som jag föreslår till infanteriofficerens tjenstevapen.
Den värja som Carl XII bar är mycket lik den här afbildade,
endast något starkare upptill. :
> Den praktälskande Carl X Gustaf, som lemnat efter sig
ika samlingar till Kongl. lifrustkammaren, tyckes hafva anta-
git en alldeles sjelfständig modell på värja, åtminstone till hof-
ägten; men som hans hof, sedan han blef konung, mestadels
ölls i fält, så var äfven denna värja duglig för strid. Fig. 11
mställer en af de många, af samma typ; denna, en tveeggad
värja med ås, är ett utmärkt arbete. Fästet, af silfver, gjutet
och ciseleradt med ryttarescener, är välformadt och ligger väl
handen; parerplåten är dock något liten. Klingan, fyrkantig ”
med djup blodrand, är synnerligen stark. Denna värja är ett
odt stötvapen, om än spetsen kunde varit något skarpare och
ättare. ;
Af ryttarevärjor finnas väl inga som äro ändamålsenli-
re och bättre lämpa sig för ryttarens behof än Carl XII:s
rja. Dessa fullkomligt svenska, utmärkt goda värjor, som
inder Carl XI:s och Carl XII:s tid tillverkades vid Vira bruk i
pland, äro de yppersta kavallerivapen, som mycket väl skulle
ssa Oss än i dag, t. o. m. bättre än de sablar, hvarmed
t rytteri nu är beväpnadt, så mycket mer som stöten, så
vid kavallerichoquen som vid det enskilda handgemänget
mera afgörande än hugget. Den värja, som synes af fig. 12
n manskapsvärja från Carl XII:s tid. Den långa, fullkom-
raka, sexkantiga »viraklingan» gifver en kraftig stöt, på
amma gång som den medgifver ett godt hugg. Fästet, af
messing, är enkelt och starkt, samt ligger rätt väl i handen.
Med något smäckrare dimensioner är detta vapen äfven en
god officersvärja.
Af stlukatklingor, som i slutet af förra århundradet och i
örjan af detta, voro de förherskande till civila embets- och
iofdrägter, stundom äfven till militärt bruk, fins en rik sam-
ing å lifrustkammaren. Den dyrbaraste, i alla afseenden mest
ypiska och bästa af dem alla är Gustaf III:s värja, som synes
fig. 13. Den fina och väl arbetade klingan är blånad och
försedd med förgylda ornament. Fästet är af gediget guld,
ed ciselerade ornament af olika legeringar. Det hela är ett
ranskt praktarbete från slutet af 1700-talet, i Ludvig XVI:s
. Såsom fäkt- och duellvapen äro dessa värjor stundom
cket goda, ehuru de i regeln hafva för smala kaflar för att
ga väl i handen; i synnerhet är detta händelsen med de
cetterade stålfästena.
Ofvanstående värjor utgöra ett urval af lifrustkammarens
ka samling, hvaraf de flesta, om än aldrig så praktfulla, inga-
Fig. 13. Gu-
staf III:s vär-
ja. Stukatklin-
ga, blånad och
förgyld; hela
fästet af gedigt
guld, med ci-
selerade orna-
ment af olika
legeringar. -
178 lunda kunna anses såsom goda fäktvapen efter nutida begrepp. De här af-
ira- ; de äro de bästa typerna från de olika perioderna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
