Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Fäktmaterielen - Den moderna fäktvärjans materiel och dimensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 | VÄRJFÄKTNING
Den moderna fäktvärjans materiel och dimensioner.
Denna har framkonstruerats af den franska duellfäktningen och är ett
synnerligen utmärkt fäktvapen, om än icke lämpligt såsom tjenstevapen för
officeren. Deremot har denna värja blifvit antagen såsom den civila tjenste-
värjan öfver nästan hela den civiliserade verlden. Såsom hofvärja har den
funnits i Frankrike mer än ett århundrade.
Första vilkoren för en god värja äro att den skall vara lätt och ligga väl
i handen samt vara väl afvägd; det sista är kanske det vigtigaste. Om
värjan är väl afvägd, ligger tyngdpunkten en, högst fyra centimeter framom
parerplåten. Värjans hela tyngd bör ej öfverstiga 500 gram. Då en vanlig
florett väger omkring 270 gram, finna vi att värjan är ungefär dubbelt så
tung som floretten.
Värjans delar äro klingan och fästet, hvilket senare består af. parer-
plåten, kafoeln och knappen.
Värjklingan skall ega spänstighet och styrka. Dess längd skall vara 86—88
cm.; den vanligaste torde vara 87 cm. Dess form bör vara prismatisk, d.
v. s. med triangulär genomskärning; den har alltså tre sidor, hvilka, för att
göra klingan lättare, utan att förlora i styrka, lätt urskålas från fästet till 6
cm. från spetsen. De häraf uppkommande kanterna skola vara afrundade.
Klingan skall afsmalna i jemn progression från fästet till spetsen; den bör
vara 2 cm. bred vid fästet och endast 4—5 mm. vid spetsen (fig. 17). Det
är således en vanlig stukatklinga, af något större dimensioner än den tradi-
tionela hofvärjan från förra århundradet. En värjklinga afprofoas genom att
hålla den i tången och knäppa på den; gifver den då ett vibrerande ljud, ut-
visar detta att den är fri från bräckor och flagor. För att ytterligare för-
säkra sig härom, afsynas den noga. Vidare afprofvas den genom att böjas
mot marken åt olika sidor; den skall härvid böja sig förnämligast på yttersta
tredjedelen samt äfven efter stark böjning genast och fullständigt återtaga
sin raka form; den får ej heller vara för mjuk, så att den käns vispig i
handen. De bästa värjklingor af denna modell erhållas från Coulaux &
Comp. i Klingenthal, Frankrike. I Sverige kunna de visserligen tillverkas,
men ställa sig här betydligt dyrare. Genom att förse spetsen med en knapp,
blifva de särdeles användbara för fäktöfningar. Då värjklingan monteras i
Frankrike, gifves den en lindrig vinkel mot fästet såväl nedåt som åt venster (h).
Den förra vinkeln är ej dålig, för så vidt den ej öfverstiger 10 grader; men
att gifva klingan en sidvinkel är förkastligt hos oss, enär vi fäkta med så
väl höger som venster hand. En vensterböjd klinga passar nämligen blott
för höger hand. :
Parerplåten, hvars uppgift är att skydda handen och särskildt fingrarne,
från stötar och slag, är af ganska vexlande form; den runda eller ovala,
något kupiga är den bästa; dess diameter bör vara omkring 12 cm. Att göra
parerplåten större är onödigt. Den starkt kupiga, skålformiga har blifvit den
vanligaste å den franska fäktvärjan (fig. 17). Det bästa ämnet, hvaraf pa-
rerplåten kan göras, är smidt jern eller gjutstål; af messing eller brons göres
den dock oftast; men denna metall, om än lättare och kanske vackrare, är
mindre hållbar. Parerplåtens bakre, konkava yta bör vara matt eller svart-
målad, för att ej blända ögat, hvaremot den främre, konvexa ytan kan vara
blankpolerad; den bör i alla händelser vara slät och således ej försedd med
dessa grannlåtsornament, mellan hvilka spetsen kan fastna. En skarpt för-
djupad rand såsom framsidans ytterkontur är lika vanlig som felaktig, eme-
dan spetsen lätteligen kan hänga upp sig deri.
Parerstång finnes å de flesta äldre och nyare värjor, der bygel förekom-
mer, dels för att förmedla dennas förening med parerplåten, dels för alt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
