Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Fäktmaterielen - Den moderna fäktvärjans materiel och dimensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄRJFÅÄKTNING
långa parerstängerna på 15- och 1600-talens värjor tyckas dock
hafva spelat en viss roll vid försvaret (fig. 2 och 5).
Ett s. k. tumskydd på parerplåtens konkava baksida är till
god nytta. Detta göres af tjock elghud eller annat mjukt läder för
att skydda tummen, i synnerhet nageln och pekfingersknogen
mot skada vid häftiga sammandrabbningar — en bruten tum-
nagel kan göra hela handen obrukbar.
Kafveln göres af ask, ek eller bok; dess form är i regeln
något fyrkantig med afrundade kanter; den får ej vara för tjock;
7—38 cm. i omkrets på det tjockaste stället och något bredare
’ på öfyver- och undersidan än på sidorna gifver bästa fattningen.
Den bör afsmalna något mot bakre ändan, som äfven bör af-
-rundas för att passa ihop med knappen. Deremot är det: ej så
fördelaktigt att göra den smalare mot främre ändan, der tum-
men och pekfingret skola hålla fast. Kafvelns längd bör vara
14 cm. Att gifva den någon lindrig böjning nedåt mot än-
darne, d. v. s. något konkav på undersidan, brukas
stundom, i fall vapnet skall hållas på det franska
sättet. Att deremot gifva kafveln en liten böjning
åt venster, d. v. s. med konvexiteten åt höger, för
19
Rö stadga parerplåten. Dessa båda detaljer äro emellertid icke nödvändiga på
en modern fäktvärja. Dess konstruktion synes af fig. 17. De öfverdrifvet
IHE
Fig. 14. Värj-
knapp i form
af en stympad
kon.
EH
vapnets hållande med höger hand, är felaktigt enligt vår skola,
då det skall hållas lika bra med venster som med höger hand.
Kafvelns form spelar emellertid en vigtig roll, och skall den ligga
riktigt väl i handen, bör man afprofva den; innan värjan monte-
"ras. Kafveln kan klädas antingen med maroquin, chagrin eller
sälskinn, hvilket limmas fast samt lindas i spiral med metalltråd
i härför på kafveln utskuren spiralränna (fig. 16). Den bästa
klädseln, om man frånser elegansen, är att linda den med fin
merling och simpelkort, då man tager tre parter simpelkort mot
en part merling, hvilket gör kafveln liksom refflad och erbjuder
25 en god fattning; men är afsedd för handskbeklädd
Fig.15. Den " hand (fig. 14). Metallkafvel med filigramsarbeten och
äg andra prydnader är nästan utdömd, ty den gifver
pen. blåsor i händerna efter en längre fäktning och
kan derigenom göra den skickligaste hand oduglig.
Värjknappen bör vara temligen tung och lång samt tjoc-
kare vid bakre ändan än vid främre. Det vanliga felet på
"ett värjfäste är, att knappen är för liten och för lätt. Den så
- mycket eftersträfvade lättheten i värjspetsen beror till’en viss
grad på knappens tyngd, hvilken skall tjena såsom motvigt,
" på samma gång som den skall gifva fäste åt klingans tånge,
antingen genom att påskrufvas eller genom nitning. En tung
knapp minskar ansträngningen i handen och gifver större
herravälde öfver spetsen samt bidrager således att öka hastig-
heten i vapenrörelserna. Den bästa formen är en stympad
kon af 5—6 cm. längd med en genomskärning af 3 cm. vid
bakändan (basen) och 18—20 mm. vid främre ändan (spet-
sen) (fig. 14). Flera olika former på knappen förekomma; så
göres konen stundom refflad (fig. 17), stundom såsom en kula .
med åtskilliga afsatser (fig. 15). Man får äfven se åtskilliga
Pig. 16. Värj-
knapp i form af
en kask.
fantasiskapelser af. mer eller mindre dålig smak, såsom dödskalle eller ett
djefvulshufvud i st. f. en praktisk och ändamålsenlig knapp. Den enda
Illustr. Idrottsbok. 20.
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
