Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Allmänna begrepp och grundrörelser - Utfallet - Återtagande af gardställning efter utfall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44 VÄRJFÄKTNING
osäker; att främre foten icke flyttas rakt fram, utan. åt någondera sidan, och
att den vändes inåt; att främre knäet vikes inåt och slutligen att utfallet göres
för långt.
30. Några iakttagelser öfver utfallet, såsom den vigtigaste kroppsrörelsen
| vid fäktning, skola närmare förtydliga ofvanstående beskrifning af detsamma.
| Armarnes sträckning. En af de vigtigaste reglerna i fäktning är främre
armens fullständiga sträckning ögonblicket före sjelfva utfallet; är armen ej
sträckt i utfallet, finns ej heller skydd för sträckparad, och stötens riktning blir
osäkrare. Ett ej ovanligt fel är att göra liksom en stöt i sjelfva utfallet.
Handens ställning och läge vid utfallet skall alltid vara sådant, att det innebär
en garanti för den gjorda stöten. Bakre armens sträckning skall ske i ax-
larnes plan, annars rycker den lätt dessa ur linien och inverkar ofördelaktigt
på stötens säkra riktning. Den bör äfven göras kraftigt, så att allt hvad som
skall sträckas i utfallet blifver fullständigt. Att ej göra handvändning nedåt,
såsom i franska utfallet, är fult och stelt. Då vana erhållits, blir handvändningen
helt naturlig: Det vanliga felet är, att bakre armen ej sträckes fullt eller
sänkes för lågt.
Bakre benets sträckning skall ’ske med full kraft och gerna i förening
med en slags spjernsats med bakre fotbladet för att liksom jaga på kroppens
framåtkastande och främre fotens flyttning, utan att hälen får lemna marken
Vanliga felet är, att benet ej fullt sträckes, att bakre foten åker, eller
att hälen lyftes. ;
Främre fotens flyttning skall utföras med. lätthet, utan stampning, men
likväl ytterst bestämdt. Vanliga måttet för flyttningen är en fotlängd; mindre
bör det aldrig vara; skulle det blifva något längre, om detta bättre passar
individen, så är det intet fel, blott fullt herravälde öfver utfallsställningen
finnes, och man med lätthet kan återgå i gard. Att strängt hålla på bakre
benets och främre underbenets parallela ställning, blir i så fall omöjligt, utan
får det senare gerna något närma sig den lodräta ställningen, dock ej mer
än att knäet kommer midt öfver vristen i st. f. öfver tåspetsen. Det vanliga
felet är emellertid, att foten flyttas för långt, hvilket, då öfverlifvet ej, såsom
vid det franska utfallet, hålles upprätt, föranleder en farlig och tung utfalls-
ställning. Andra fel äro, att främre knäet vikes in och att främre foten ej
kommer rätt fram, utan att tån pekar inåt.
Öfverlifvets ställning är enligt Lingska utfallet med hela bakre sidan i
linie med bakre benet. Detta är ej så fördelaktigt, emedan ställningen deri-
genom blir stupande. och främre axeln sänkes, hvarigenom man ej når så
| långt, som då öfverlifvet något reses och främre axeln framskjutes. En
| ställning midt emellan den franska lodräta och den Lingska är både vack-
rast och bäst. Derigenom når man långt, kan se bra, är bättre skyddad
för” ripost, utan att behöfva höja handen så högt, har fullt herravälde öfver
kroppen, med största möjliga lätthet att snabbt återgå i gard.
31. Det franska utfallet. För jemförelses skull lemnas här genom fig. 45
en afbildning öfver det franska utfallet, hvars form tydligt framgår af teck-
ningen.
32. Återtagande" af gardställning efter utfall. Kom.-ord: I — gard! Bakre
knäet böjes mjukt och hastigt, i det främre foten tager spjernsats, så att
kroppstyngden, då öfverlifvet reses upp, kastas tillbaka på bakre benet samt
flyttas: nära marken en fotlängd tillbaka och nedsättes mjukt; samtidigt
härmed ryckes bakre armen hastigt upp för att derigenom hjelpa till vid
öfverlifvets uppresning, hvarvid den föres i axlarnes plan; främre armen,
med värjspetsen riktad mot motståndarens ögon, hålles härunder fullt sträckt,
tills uppresningen blifvit verkstäld, då armen lindrigt böjes och fullständig
gardställning intages.-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
