Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Allmänna begrepp och grundrörelser - Gardafstånd och utfallsafstånd - Utfallsstöten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54 VÄRJFÄKTNING
Under lektionsfäktning intages gardafstånd på utfallsafstånd, och äfven
under vissa fria instötningslektioner intages detta afstånd i garden för det
särskilda öfvandet af stötar och parader på vanligt utfallsafstånd.
66. Gardafstånd är det afstånd man intager för att gifva största möjliga
säkerhet åt försvaret.
67. Utfallsafstånd är det afstånd, inom hvilket man vid ett fulländadt
utfall kan med spetsen träffa sin motståndare. i
Det finnes alltid två utfallsafstånd, som man vid en fri fäktning bör noga
känna, sitt eget och motståndarens.
Såsom ofvan blifvit sagdt, är det klokast att vid fri fäktning gå i gard
utom utfallsafstånd. Då detta afstånd skall intagas, göres det säkrast och
bäst med rättningsmarscher; likasom när man vill flytta sig utom utfallsaf-
stånd. Stora marscher äro farliga, då man vill intaga utfallsafstånd.
Fig. 51. Den raka stöten i den inre höga linien. Prim-fallut!
Utfallsstöten.
68. Första öfningen i fäktning mot motståndare eller s. k. parlektion
utgöres af utfall med instötning. Innan någon tur öfvas, skall eleven erhålla
noggrann och temligen långvarig undervisning i utfallet, antingen med instöt-
ning på annan elev eller ändå bättre på läraren.
Denna öfning består i upprepade utfall, med det noggrannaste iakttagande
af reglerna härför, dels på inre, dels på yttre sidan; dels med känning af
motståndarens klinga, dels utan känning af densamma. Eleven skall härvid
lära sig rikta stöten genom att först sträcka armen och sedan med rak" arm
falla ut samt då stöten träffar höja handen så, att den skyddar ansigtet.
Detta kallas ett primutfall (fig. 31 och 52):
oo Kom.-ord: Prim fallut — ett! värjspetsen riktas mot anfallspunkten,
i det armen sträckes, utan att den får blifva stel eller bunden; ögonblickligen
derpå göres utfallet med bibehållande af sträckt arm och spetsen föres mot
motståndarens bröst (anfallspunkten) hvarpå handen, då stöten träffar, lyftes
i höjd med ansigtet, så att detta skyddas och handleden böjes så, att någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
