Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Paraderna - Om parader i allmänhet - Paradernas indelning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bo nd BEE trot da RE
VÄRJFÄRKTNING 57
Handen skall i paraden föras åt sidan så mycket, att motståndarens
spets bringas utanför anfallstaflan. Det är lättare att för ripostens gifvande
återföra handen i linien, än spetsen; en sväfvande spets gifver osäker träff
och långsammare ripost. : z
Paraden skall alltid göras så liten som möjligt, eller m. a. o. handen
bör ej föras mer än nödigt är åt sidan.
Paradrörelsen skall alltid vara mindre än anfallsrörelsen, och då försvaret
dessutom är en lättare. och mindre ansträngande rörelse än utfallet, så före-
finnes utsigt’ för att lyckas i försvaret; vore deremot försvaret en lika stor
och ansträngande rörelseform som anfallet, skulle försvaret alltid misslyckas,
emedan det måste börja senare och rätta sig efter anfallet.
Till hvarje parad hör alltid en omedelbar ripost, hvarmed förstås den
raka svarsstöt, som alltid bör följa omedelbart på en parad.
Paradernas indelning.
72. Med afseende å paradernas karakter eller tidsmomentet i klingor-
nas mötande har man indelat dem i korta och långa.
73. Med en kort parad förstås, då man med egen klinga gifver motstånda-
rens ett hastigt; skarpt afklippt och väl begränsadt slag för att dermed afböja
stöten utan att följa den, d. v. s. handen skall stanna bestämdt och mjukt
efter sammanstöten med motståndarens klinga, hvilken dervid skall föras
undan liksom af en fjeder. Denna korta parad kallas äfven en torr parad.
Detta sätt att parera är idealet för en lyckad parad, så framt man kan
begränsa rörelsen, ty då blir blottan stor och egen klinga genast fri till ri-
posten, som ögonblickligen följer och har stora utsigter att lyckas.
74. Med en lång parad förstås, då man låter égen klinga under afböj-
ningen ligga intill motståndarens, från början till slutet af hans stöt,
hvarvid den liksom - suger sig fast vid densamma. Det blifver då svårare
att släppa klingan för ripostens gifvande, hvilken också derigenom blir senare
utförd, än vid de korta paraderna. Att alltid parera med långa parader är
således ett fel. De blifva deremot nödvändiga mot starkt forcerade stötar,
hvarjemte alla sträckparader blifva långa parader. Vid första inöfvandet
låter man paraderna göras långa, d. v. s. man låter stöten löpa fullt ut i pa-
raden; senare öfvas omvexlande långa och korta parader, mest de senare.
75.. Med afseende å paradernas form har man indelat dem uti enkla
och sammansatta.
76. Enkla parader kallas de, hvilka på kortaste vägen direkt afböja en
stöt genom att föra undan mötståndarens klinga i samma linie, der stöten
utföres.
’De enkla paderna äro antingen mötande eller följande.
Med mötande parad förstås den, som på kortaste vägen möter mot-
ståndarens klinga, verkande i motsatt sidoriktning mot den, hvari vapenför-
flyttningen vid anfallet eger rum; den möter alltså rörelsen och fordrar mera
kraftansträngning, men är på samma gång säkrare, i synnerhet mot riposten
och efterstöten eller mot alla stötar på nära håll.
Med följande parad, som äfven kallats »afvisande»>,’ förstås den, som
följer efter den anfallandes vapenrörelse i riktning åt sidan, och sålunda af-
böjer åt samma håll, ditåt anfallsrörelsen gått. Denna parad är mindre an-
strängande, men har den olägenheten, att motståndarens spets skall föras
förbi egen kropp och kan således, då man är hvarandra nära, lätteligen pa-
reras in, hvarföre den i regeln ej är lämplig mot riposten:
77. Sammansatta eller bundna parader, som i regeln kallas kontraparader,
äro de, hvilka söka motståndarens klinga i den linie, der den kommer, för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
