Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Om angreppet på vapnet - Brisé (utbrytning) - Om desarmad (afväpning)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 VÄRJFÄKTNING
stannar bestämdt i qvintläge utan att följa efter motståndarens klinga längre
än här angifves. SE
Kom.ord: Brisera qvint, prim fallut — ett-två! Vid inöfvandet göres
detta med afdelningsräkning på kom.-ordet: Brisera qvint — ett! Fallut
— två!
De svenska kommandoorden "äro: Bryt in, högt fallut — ett två! eller
Bryt in — ett! -Fallut — två !
Om desarmad (afväpning).
144. Nästan alla äldre arbeten i värjfäktning innehålla mer eller mindre:
fullständiga afhandlingar om desarmader, hvilka fordom utgjorde en lika
svår som grundligt öfvad gren af fäktkonsten. Man ansåg då ej heller för:
en skam att stöta ned en afväpnad motståndare; denne var i slikt tillfälle:
hemfallen åt motståndarens godtycke — och barmhertighet öfvades sällan.
Med detta århundradets mildare seder är uppfattningen en annan — »man
stöter ej ned en vapenlös motståndare» — den åsigten gör sig gällande på.
alla områden af manlig och ridderlig strid.
Emellertid hindrade detta ej, att man, äfven här i landet, ända in på
60-talet flitigt öfvade desarmader på fäktsalarne. Man var ej nöjd med att
endast afväpna hvarandra med vapnet, man tillämpade de mest konstmessiga
för att icke säga opraktiska och farliga afväpningssätt. Man gick t. ex.
fram efter en kort qvartparad i halfmarsch och fångade motståndarens klinga
under bakre armvecket och med ett slag af handen underifrån och uppåt
bröt vapnet ur handen på motståndaren och kastade det öfver egen axel
bakåt; samtidigt härmed stöttes en stöt mot bröstet. Denna rörelse utfördes
så väl då motståndaren låg i utfall, som i gardställning. - Ett annät sätt var
att efter en tersparad rusa fram i gardombyte framåt, gripa om motstånda-
rens handled med bakre handen och med egen klinga oeh parerplåt bryta
vapnet ur motståndarens hand, så att det flög snedt uppåt. Häri inlades
mycken bravur och i den icke fäktkunniga mängdens ögon gjorde dessa af-
väpningar stor lycka, hvarföre de också regelbundet förekommo vid uppvis-
ningar i ledfäktning, då man fick se floretterna flyga högt i taket — ett glans-
nummer med mycken effekt. Den i öfrigt goda Wahlfeltska skolans elever
excellerade i detta humbug. Sjelf har jag såsom elev af densamma flitigt
öfvat mig dermed.
Ännu märkvärdigare konststycken, för att icke säga onaturligheter, åter-
finnas, i bild och text, i de äldsta fäktböckerna.
Om man utgår från den åsigten, att man ej stöter ned en afväpnad
motståndare, så har desarmaden såsom fäktrörelse intet värde; man har
också upphört att öfva den, icke blott hos oss, utan öfver allt på fäktsalarne;,
der det t. o. m. anses såsom skymfligt att stöta, sedan man afväpnat.
Vid de moderna duellerna bedömes en dylik bandling efter samma lagar som
lönnmördarens.
Det gifves dock ett fall i fäktning, då man kan anse sig vara i sin fulla.
rätt, om man stöter efter en desarmad, och det är, då man riposterar »slag i
slag», d. V. s. då man inlägger en liten battut i den Korta och kraftiga pa-
raden för att ögonblickligen ripostera. Skulle härvid den anfallande blifva
afväpnad genom min parad, så kommer riposten, vanligen på förhand ber
räknad, så ögonblickligen och är så nära förbunden med paraden, att man icke
hinner att uppfatta afväpningen förr, än stöten är utstött. Likaledes, om vid
en flankonnad eller forcerad stöt motståndaren afväpnas, så har jag varit i
min fulla rätt att stöta ut, ty då sammanfaller stöten med afväpningen-
Skulle deremot vid mitt eget angrepp på vapnet, med battut eller brisé, mot-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
