Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Finter (låtsade stötar) - Enkla finter - Tryckning såsom fint - Doubléerna - Doubleernas indelning och benämning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄRJFÄKTNING | 105
kommenderas då: Forcera-degagera fallut — ett-två! Det svenska kom.-ordet
blir detsamma som för tryckning.
Samtliga dessa angrepp på vapnet, coulé, battut, tryckning, forcad,
förlora sin egenskap af finter, om de förenas med rak stöt; den raka stöten
är deras rätta tillbehör.
Doubléeerna.
219. Ehuru doubléerna redan på flera ställen i detta kapitel blifvit om-
lalade, särskildt tillsammans med finterna, förtjena dock dessa fina och vackra
fäktrörelser sin särskilda afhandling, emedan de utgöra alldeles sjelfständiga,
karakteristiska fäktrörelser, dervid den flyktiga fintens rätta användning har
sin fullkomligaste tillämpning. ?
Doubléerna äro nyttiga öfningar för att gifva smidig handled, små och
skarpt begränsade rörelser med handens förändrade ställning och läge. Der:
jemte kunna de äfven vara goda anfallsrörelser mot en motståndare, som
mycket använder kontraparader. Såsom finter i olika sammansättningar äro
de äfven användbara.
Doubléerna uppkomma derigenom, att motståndaren använder kontraparad
på ett ’degagement, hvarigenom anledning uppstår att doublera degagementet.
Alltså, när man märker, att motståndaren alltid tager efter med kontraparad
då man markerar ett degagement såsom fint, så har man all anledning att för-
söka ett doublé. Denna anfallsrörelse skall då göras utan uppehåll, dervid
de båda vapenrörelserna skola flyta i hvarandra med största möjliga finhet
och hastighet. Detta förutsätter, att motståndaren verkligen tager efter med
en kontraparad på ett degagement; men om detta antagande skulle slå fel
och motståndaren skulle parera en mötande parad, då löper man fara att all.
deles misslyckas i sina planer, möjligen krångla in sig för ett ögonblick,
som kan blifva farligt nog. Bättre är då, om man icke är säker, att göra
första ’degagementet mera hotande, men också mera återhållet, hvad kroppen
beträffar, så att man alltid beberskar situationen.
Ett doublé är alltså ett omedelbart anfall i två vapenrörelser, med en
flyktig -fint på den första och skulle egentligen afhandlas under kapitlet om
detta anfallssätt.
220. Doubléernas indelning och benämning grunda sig på de fyra para-
derna, och då dessa hafva hvar sin kontraparad, uppstå således härigenom
Jyra doubléer.
Med afseende å dessas benämning hafva meningarne inom den svenska
skolan varit något delade. Ling och Wabhlfelt omnämna endast doubléerna
i den höga linien, oaktadt de, åtminstone under den senares ledning, flitigt
öfvades äfven i den låga linien. De gifva emellertid dessa doubléer i den
höga linien alldeles motsatta benämningar. Ling hänför benämningen till
paraderna och kallar på den grund ett doublé i den höga linien från inre
sidan för qvartdoublé, emedan det pareras med kontraqvarter; Wahlfelt der-
emot hänför benämningen till anfallsrörelsen och kallar ett double från inre
höga linien för tersdoublé, emedan stöten göres på terssidan. Efter samma
grunder gifver Wahlfelt namnet qvartdoublé åt den rörelse, som Ling benäm-
ner tersdoublé. Wahlfelt parerar- alltså ett qvartdoublé med kontraterser och
ett tersdoublé med kontraqvarter. Detta blir ju ytterst villsamt. Deremot
ligger det mycken konseqvens i att gifva doubléerna namn, på samma gång
efter det gardläget, hvarifrån man utgår, och efter den kontraparad, som an-
vändes. Häraf skulle då uppstå de fyra namnen: qvartdoublé, tersdoublé,
’Qvintdoublé och sekunddoublé, hvilka äro fullt tydliga och användbara. Dock
förefinnes en liten oegentlighet för de låga doubléerna, dels emedan de ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
