Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. Fri fäktning och saluten - Den franska saluten (»le mur») - XIX. Några betraktelser öfver karakteren af de olika anfalls- och försvarssätten vid den fria fäktningen - Anfallet - Igardgåendet och förberedelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄRJFÄKTNING 197
den som nu senast tagit afstånd, faller ut med ett degagement först från inre,
sedan från yttre sidan, derpå göres två degagement och räta upp framåt, i
gard bakåt, två appeller och räta upp bakåt, båda två (fig. 93).
6:te afdelningen: Båda böja armarne, i det händerna vändas i ters och
sänkas, så att klingorna korsas på samma sätt som i första afdelningen, hvar-
vid gardställning bakåt intages; derpå göres två appeller, räta upp framåt
med vapnets sträckning samt salut åt sidorna i likhet med föregående; derpå
återgång till första ställningen med -sträckt arm (fig. 93) samt intagande af
gardställning såsom i 2:dra afdelningen, i förening med två appeller, samt
slutligen” räta upp med salut för motståndaren (fig. 89), hvarpå spetsen
sänkes (fig. 90).
Detta är, som synes, en ganska lång sa nmansättning af rörelser, som for-
drar mycken öfning för att ihågkommas; men utföras de kraftigt och vackert,
så äro de väl egnade att mjuka upp kroppen och således förbereda fäktningen.
I Sverige har denna invecklade salut icke förekommit och torde ej heller vara
behöflig. Den ofvan beskrifna svenska saluten är tillräcklig. Den franska
har här anförts, för att den svenske fäktare, som möjligen kan komma att
korsa sin klinga i Frankrike, eller hvar helst utomlands, skall känna saluten,
som derstädes alltid föregår en assaut på fäktsalen.
Vid de på senare tider så mycket omtalade franska duellerna eger ej
ofvanbeskrifna »le mur» rum, utan härvid engageras klingorna af vittnena, nä-
stan spets vid spets, i det duellanterna stå med hälarne tillsammans, armen
upplyft och rak med spetsen mot motståndaren. Från denna ställning gifves
signal till duellens början med orden »gå, mina herrar!» (»Allez, messieurs!»),
hvarvid båda gå i gard bakåt, för att således komma utom motståndarens
utfallsafstånd.
XIX kapitlet. Några betraktelser öfver karakteren af de olika
anfalls- och försvarssätten vid den fria fäktningen.
Den fria fäktningen skall, såsom ofvan blifvit sagdt, vara en sann bild
af verklig strid, hvarunder fäktningens regler och former skola i högsta möj-
liga grad tillämpas.
Förloppet af en fri fäktning skall då tydligast klargöra karakteren af anfall
och försvar. Det märkliga är emellertid att om försvaret, som är både svå-
rast och vigtigast, är minst att säga; vi börja derföre med anfallet och skola
derunder äfven beröra försvaret.
Vid den fria fäktningen kan man säga att det sätt hvarpå motståndaren
går i gard röjer hvad:han kan och det sätt hvarpå han engagerar gardläget
röjer hvad han vill; Det är förnämligast härefter man skall bedöma om det
är klokast att genast taga till offensiven, eller om man bör söka vinna tid för
att iakttaga motståndaren och således hålla sig på defensiven. -
Vi gå nu i gard på temligen långt afstånd; klingorna böra ej vid första sam-
manträffandet beröra hvarandra innanför »mellandelen>; gardafståndet bör
således vara utanför utfallsafståndet, för att man ej skall öfverraskas; sedan
är det lätt nog att intaga lämpligt afstånd. Går man i gard för nära hvar-
andra, riskerar man, om fienden genast anfaller, en sammandrabbning in på
lifvet, som kan vara ödesdiger, då man ej känner sin motståndare. Det får
således betraktas såsom ett bestämdt fel att gå i gard på vanligt gardafstånd
vid fri fäktning. Innan man inlåter sig på allvarsam strid, har man åtskilligt
att iakttaga och utforska, man rekognoserar först under stark defensiv och
slås sedan. Att genast anfalla blir i regeln ett blindvis tillvägagående, som
beror på en slump. Stridens mål är att träffa och besegra motståndaren,
men "det är också stridens slut; derför, ingen onödig brådska. Man skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
