Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Skapelse-legender hos den gamla tidens kulturfolk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lagudinnan Nuit med sina händer och lyfte henne, så att
hon stödjande sig på sina händer och fötter — himla-
fästets fyra pelare -— bildade det stjärnströdda himla-
hvalfvet. Sibu stannade vid Sims fötter och bildade jor-
den. Sibu täcktes sedan af grönska, och djur och män-
niskor utvecklade sig på honom. Äfven solguden Ra
hade legat dold i ur-vattnet i en lotus-blommas knopp.
På skapelsedagen öppnade sig lotus-blommans blad och
ut trädde Ra tagande plats på himlahvalfvet. Ra identi-
fierades ofta med Shu. Då solen sken på Nuit och Sibu,
föddes en serie af gudar, bland andra Nilguden Osiris.
Under solens strålar utvecklade sig allt lefvande, växter,
djur och människor. Enligt några legender skedde detta
genom någon slags jäsningsprocess i den uppvärmda
nil-gyttjan, en själfalstrings process, som ännu under den
historiska tiden ansågs ej hafva helt och hållet afstannat.
Enligt någras mening voro de första människorna, solens
barn, fullkomliga och lyckliga och senare släkten hade
vansläktats från förfäderna och förlorat den ursprungliga
lyckan. Enligt andra voro de äldsta människorna af dju-
risk natur och saknade språkets gåfva och uttryckte sig
med oartikulerade skrik, till dess guden Thot lärde dem
både att tala och att skrifva. Äfven darwinismen har,
såsom vi se, föregångare i kulturens barna-år.
Den klassiska tidens uppfattning af världarnas upp-
komst är mycket litet utvecklad. Hesiodos (omkring 700
f. Kr.) skildrar i sin Theogoni och i »Arbeten och dagar»
den grekiska skapelsemyten. Allt börjar med Kaos och
därefter kom jordgudinnan Gäa, som såsom moder seder-
mera gaf upphof till allt. Därvid uppträdde såsom fader
i de flesta fall hennes egen son Uranos, himmelens gud.
Himmel och jord antagas ofta af naturfolken vara gudar-
nas föräldrar. En kritisk mönstring af den naiva, lekande
(på många ställen barbariska) dikten ger ringa utbyte,
hvarför densamma må meddelas i den metriska formen
(efter Ebersteins öfversättning Theogonia vers 104—130
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
