Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Vetenskapens i gamla tiden uppfattning af världen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
företaga åkerbruksarbeten, som skulle förbereda det slutliga
målet, skördens inhöstande. Då alla växlingarna i
årstiderna bero på solens skiftande ställning till jorden, blef
det önskligt att närmare lära känna denna. Man fann
emellertid snart, att det var mycket lättare att noggrant
iakttaga stjärnornas olika upp- och nedgångstider under
olika årstider. Redan tidigt måste den regelbundna
växlingen mellan nymåne och fullmåne på grund af
periodens korthet, 29,53 dygn, ha ådragit sig människans
uppmärksamhet såsom synnerligen väl ägnad för
tidsbestämningar för kortare tider. På denna period grundar
sig månadens längd, som afrundades till jämt 30 dagar.
Denna indelas åter i tre delar, om hvardera tio dagar.
Årets längd omfattar omkring tolf månader, så att den
ursprungliga årslängden fastställdes till 360 dygn.
Kaldäerna funno snart, att bland stjärnorna några få,
och bland dem de mest lysande, ej så väl som de andra,
de s. k. fixstjärnorna, lämpade sig för bestämmande af
årstiderna. Dessa oregelbundna himlabloss kallades
vandrare eller planeter, och de skilja sig från de öfriga
stjärnorna, som sinsemellan bibehöllo sina ömsesidiga lägen
orubbade, därigenom att de, liksom sol och måne,
vandrade ur den ena stjärnbilden i den andra. Dessa
vandringsstjärnor blefvo särskildt föremål för gudomlig dyrkan,
likasom solen och månen.
Troligen gå kaldäernas äldsta regelbundna
observationer af stjärnhimlen till 4000 à 5000 år före vår
tideräkning, enligt grekers och romares föreställning gingo dessa
iakttagelser flera hundra tusen år tillbaka i tiden; så
uppger den store astronomen Hipparchos 270 000 år och Cicero
470 000 år, hvilket naturligtvis beror på en mycket
fantastisk uppskattning.
Kallisthenes samlade för Aristoteles’ räkning dylika
iakttagelser, som sträckte sig 2300 år före vår tideräkning.
De kaldäiska prästerna annoterade på lertaflor natt efter
natt stjärnornas ställning och glans samt tiderna för deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
