Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Vetenskapens i gamla tiden uppfattning af världen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
antagandet ej blott obehöfligt utan ock alldeles
inkonsekvent.
Småningom tilltog pythagoräernas lära i klarhet. Man
gick närmare in på den fysiska grunden till företeelserna.
Anaximander (611—547 f. Kr.) hade antagit att ett oändligt
antal världskroppar genom kretsrörelse utbildats ur ett
slags kaos af oändlig utsträckning. Heraklit från Efesos
(omkring 500 f. Kr.) lärde, att ingenting är fullkomligt
oföränderligt. Sicilianaren Empedokles (omkring 450 f.
Kr.) kom till den mot vår modärna åskådning fullkomligt
svarande satsen, att ett verkligt uppkommande af intet
(en skapelse) ej kan förekomma och likaså, att det är
omöjligt, att något materiellt förintas. Alla ting äro
sammansatta af de fyra elementen, eld, luft, jord och vatten.
När en kropp skenbart förintas, beror detta endast på,
att hans sammansättning (blandningsförhållandena af de
fyra elementen i honom) förändras. Perikles’ lärare
Anaxagoras som, född omkring 500 f. Kr. i Mindre Asien, efter
Perserkriget flyttade öfver till Aten, tillämpade denna
åsikt på världsalltet, hvars eviga bestånd han lärde. Det
ursprungliga kaos hade småningom ordnats, solen var en
kolossal glödande järnklump. Äfven de andra stjärnorna
voro glödande — genom friktion mot etern. Då atenarna
ansågo stjärnorna som gudomliga väsen, såsom man kan
läsa hos Plato och Aristoteles, anklagades Anaxagoras på
angifvelse af en af sina lärjungar, Kleanthes, såsom
gudaförnekare och kastades i fängelse. Han undgick Sokrates’
öde endast genom Perikles’ kraftiga ingripande. Han gick
därefter försiktigtvis i frivillig landsflykt och dog allmänt
ärad i Lampsakos vid 72 års ålder. Man får en högst
egendomlig föreställning om den högt prisade
civilisationen i Aten, då man läser, hur den ena efter den andra
af dess främste söner gingo i landsflykt för att undgå
straff (ofta dödsstraff) för sina filosofiska åsikter. Sokrates’
fick tömma giftbägaren, emedan han försmådde att fly;
efter Sokrates död begaf sig Plato på resor under 12 år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
