Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Nyare viktiga upptäckter inom astronomien. Stjärnvärlden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mot de koncentrerade delarna i ett töckens midt —
kan den blossa upp såsom en ny stjärna, så att dess
lyskraft blir flera hundra eller tusen gånger större, än den
var förut eller sedermera sjunker ned till.
Emellertid synas töcknen ägnade att påskynda solarnas
sammanstötning. I töcknen samlar sig nämligen en massa
material från alla sidor, bestående af meteoriter och
kometer och särskildt kosmiskt stoft, invandrade från alla
håll af himlen. Dessa vandrande himlakroppar ha så
liten massa, att de stanna i töcknet och småningom bilda
de där jämte på dem kondenserad töckenmateria större
samlingar af materia, som ofta genom sammandragning
glödgas upp till små stjärnor. Den vandrande solen kan
komma i närheten af dessa och sammanstöta med dem
samt därigenom bringas till att utkasta en massa gaser,
som minska solens hastighet och öka hans motstånd mot
rörelsen i töcknet. På detta sätt eller genom långvarig
vandring i de vidt utbredda töcknen kunna solarna
infångas i dem. En sol, som inkommer i ett dylikt töcken,
har därför mycket större sannolikhet att där råka i
kollision med en annan infångad sol, än om han befunne sig
på färd genom den nästan tomma rymden.
På alla dessa grunder måste man betydligt nedsätta tiden
för solens fria vandring genom himlarymderna, och det
synes ej orimligt att minska den nyss beräknade tiden
till en hundradedel, det vill säga till omkring tusen
biljoner år; naturligtvis är denna siffra ytterst osäker och
anger endast den ungefärliga storleksordningen för en
himlakropps existenstid.
Hvad som sannolikt inträffar efter en dylik
sammanstötning mellan två himlakroppar af vår sols storlek, har
jag utförligt skildrat uti min bok om »Världarnas utveckling».
Resultatet blir att två häftiga gasströmmar
rusa ut ur de sammanstörtande solarna och breda ut sig
på ofantligt långt från dem belägna platser på himlahvalfvet,
där de bilda en dubbel spiral, hvilket är den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
