Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Nyare viktiga upptäckter inom astronomien. Stjärnvärlden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
måste vara oerhördt stor; man har beräknat, att den
troligen är bortåt 50000 gånger större än solen. Man kan
tänka sig, hvad följden skulle bli, om två dylika
jättesolar stötte ihop med den enorma hastighet, som
Arkturus besitter. De utkastade gasmassorna skulle sprida
sig i en hvirfvel, som sannolikt skulle utsträcka sig utan
gräns åt alla håll i nära nog samma plan. Man skulle till
och med kunna föreställa sig, att vintergatan möjligen
uppkommit på detta sätt. Vi stöta likväl på den svårigheten,
att vi ej känna någon centralkropp inom detta system
(jfr nedan Ritters åsikt). I denna jättenebulosa skulle
under år-miljoner ha samlats massor af mindre stjärnor,
som återigen sammanstöta med hvarandra och ge
upphof till nya hvirflar. Nästan alla nya stjärnor uppträda i
närheten af vintergatan, där stjärnorna själfva äro
ojämförligt mycket tätare packade än på andra ställen i
rymden. Af dessa nya stjärnor ser man, sedan de slocknat,
endast ett gastöcken, och gastöcknen äro äfvenledes
mycket starkt koncentrerade i vintergatans närhet. När
gastöcknen åter hunnit samla sig på invandrade stoftmassor,
så uppkomma af dessa återigen stjärnhopar, hvilka också
hufvudsakligen förekomma i vintergatans närhet. De
spiralformiga nebulosorna visa sig genom sitt spektrum vara
stjärnhopar, som äro så aflägsna, att man ej kan urskilja
de enskilda stjärnorna däri. De förekomma mest på de
delar af himlen, där stjärnorna äro minst ymniga,
nämligen vid vintergatans poler, d. v. s. så långt från
vintergatan som möjligt. De äro där ytterst vanliga, så till
exempel räknade Wolf på en enda fotografiplåt, hvarpå
han afbildat en del af stjärnbilden Berenices hår, ej
mindre än 1528 nebulosor, af hvilka troligen flertalet hör
till de spiralformade.
Af spektralanalysen ha vi äfven fått en hel del
upplysningar om stjärnornas sammansättning. Bland
stjärnorna räknar man då också solen. Likasom Herschel
bland nebulosorna utsökte sådana, som syntes honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
