Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Nyare viktiga upptäckter inom astronomien. Stjärnvärlden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vara mera eller mindre utvecklade, så har man uppdelat
stjärnorna i klasser, börjande med de hetaste, som ha
lysande linjer och således stå närmast gasnebulosorna,
ur hvilka de antagas ha utvecklat sig, samt slutande med
de mörkröda stjärnorna, som stå på färd med att slockna.
Därefter kommer den mörka himlakroppens stadium, först
utan fast skorpa — såsom Jupiter troligen är — och sedan
med fast skorpa, motsvarande jorden. (Jfr Världarnas
utveckling s. 146.)
Bland de ämnen, som mest framträda i stjärnorna
märkas: helium i de hetaste och vätgas i de näst hetaste, hvita
stjärnorna, kalcium, magnesium och järn samt andra
metaller i de medelheta, gula stjärnorna, till hvilka vår sol
hör, och slutligen kolföreningar, bland hvilka cyan, i de
minst glödande, röda stjärnorna. Man säger ofta, att vi
i stjärnorna ej funnit andra beståndsdelar, än dem vi känna
från jorden. Detta är ej alldeles riktigt, i åtskilliga
stjärnspektra fann Pickering exempelvis linjer, som ej voro kända
hos något jordiskt ämne; man har likväl gjort det högst
sannolikt, att dessa egendomliga linjer tillhöra vätgasen,
fastän vi ej lyckats att få vätgas att lysa med detta slag
af ljus. I solens spektrum har man dessutom funnit en
massa linjer, som ännu ej kunnat identifieras; bland
obekanta linjer, hvilkas ursprung man sedan lyckats finna,
äro heliumets de mest bekanta, men ännu återstå många,
bland andra den så kallade koronium-linjen, hvilken är
karakteristisk för solens inre korona. Men på det hela
taget råder en ganska stor öfverensstämmelse mellan
stjärnornas och jordiska elements spektrallinjer. Om dessa
sade Maxwell år 1873: »I rymden upptäcka vi med hjälp
af deras ljus, och endast därmed, stjärnor som äro så
aflägsna från hvarandra, att intet materiellt ting någonsin
kan hafva passerat mellan dem, och dock säger oss detta
ljus, att hvar och en af dem är uppbyggd af samma slags
atomer, som vi finna på jorden.»
Det kan väl synas egendomligt, att samme store forskare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
