Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Körkstöten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men gôbben trodd’ lell, att han geck så tysst,
Å hysscha när han hörd’ att nôen nysst’,
För han va rädd prädickninga skull’ störes.
Bå sommerti å vinter geck han så
Mä sleten ljusblå vammels-kappråck på,
Som slog mä skörta änna ner kring fôttra.
Stånnkraven rack så högt som gôbbens skullt,
Liggkraven tydd’ int övver hâlaan fullt,
På den va möe vammel int bårtplôttra.
I näven hadd’ han jämt en körkekäpp,
Uhäjlitt lang, mä knapp licksom en kläpp;
På medten bruka han i näven ha’en.
Han skull’ fôll stöt’ mä käppen di som sôv,
Men gôbben va beskeli å ga lôv:
»Sôv gärne, bar’ ni inte snarker», sa’en.
Hvar lorda sop’ han korka fin å ren,
Å törk’ å gne, så att dä änna sken
Åttå hvar ävli fläck som han kunn’ räcke.
Å söndass-môraan klåcka ått’ precis
Då ringd’ han fôrrstgang på ett tåcke vis,
Att dä te gusstjänst kunn’ di döe väcke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
