Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl Hult: Kyrklig ordning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71)
nian, att man är på hemmets mark. Så länge man ännu
icke har hoppat öfver stängslet, vet man detta ganska
säkert, och däri ligger en viss trygghet. För far och
mor är det också godt att veta, när barnen hålla sig
inom hemmets hank och stör. De äro där bättre
fredade för faror. — Den kyrkliga ordningen verkar
såsom stängsel ibland vårt folk. Man kan icke undgå
att stöta emot den då och då. Men för hvarje gång
så sker, få vi en påminnelse om, hvar vi äro hemma,
att vi äro kyrkans barn, att kyrkan är vårt andliga
hem. Här gå tusentals män och kvinnor, som alldeles
glömt det kyi-kliga hemmet, där de dock gått och läst
för prästen och blifvit konfirmerade och
nattvardsbe-rättigade. Hvarför? Emedan de ej velat hålla sig
inom ordningens gränser utan blifvit ett slags andliga
fribrytare för att icke säga lösdrifvare, som icke äro
hemma någonstädes längre. En sådan där obegränsad
frihet är icke hälsosam, minst när det gäller att fostras
för gemenskapen med Gud. Vi behöfva något, som
binder oss vid den kyrkliga gemenskapen, för att inte
komma alldeles bort från Gud ut på villande stigar.
Detta som binder är ordningen. Men denna i sin
egenskap af stängsel skiljer också dem åt, som befinna
sig inom ordningens gränsområden och dem, som satt
sig öfver densamma. Vi kunna kalla de förra kyrkliga,
de senare okyrkliga. Dessa behöfva nu visserligen icke,
därför att de vändt det gamla kyrkhemmet ryggen, vara
hvarken hedningar eller publikanen De kunna ju ha
anslutit sig till något annat kristligt samfund. Ja,
men kyrkliga äro de icke längre och det är att befara
att, när de ömsat samfund en gång, så .är det icke sagdt,
att det stannar därvid, utan det kan gå som det gick
med en skomakare, hvilken vi träffade i en
järnvägskupé och som skröt med, att ban profkört allt hvad
läseri heter, och numera inte trodde på någonting.
Ombyte kan bli så förnöjsamt, att man till sist inte trifves
någonstädes utan söker sitt sällskap bland
fritänkare-hopen och de gudlösa.
Troheten mot den kyrkliga ordningen vill likasom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
