Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Kastman: Rationalismen på folkskolans område
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
prästerskapet... Pedagogen lär endast allmänt giltiga
sanningar. Han åsyftar förnuftets och dess lagars
herravälde öfver allt annat. — — — Kyrkans lärare vill
bilda troende, pedagogen människor. — — Enligt det
naturliga systemets förmenande är religionen, liksom
all lyckliggörande utveckling, en produkt af den rena
människonaturen och utvecklar sig med densamma allt
mer och mer. — — — Skolan vill bilda människor och
medborgare; skolan är till sitt begrepp ett
statsinstitut, och där hon icke är det i verkligheten måste hon
blifva det.»
Åtskilliga rationalister anse visserligen, att ingen
undervisning i kristendom bör förekomma i folkskolan,
men flertalet torde dock vilja, att undervisning där
skall meddelas; några förmena dock, att undervisning
i kristendom bör utbytas mot undervisning om
religionerna. Men hurudan är den kristendom, hvari
undervisning enligt rationalisternas förmenande, bör
meddelas i folkskolan? Antingen skall den vara historisk,
eller ock skall den hålla sig endast till de lärostycken,
som af nästan hvem som helst kunna gillas och
godkännas t. ex. om Gud, frihet, odödlighet m. m. Det är
utmärkande för dem, som omfatta sistnämnda åsikt,
att de sammanblanda uttrycken »kristendom och
kristlig» med »religion och religiös». De synas föreställa
sig, att allt, som på ett eller annat sätt kan hänföra
sig till det religiösa, i och med detsamma bör hafva
namn, heder och värdighet af kristligt, eller med
andra ord, att endast de sanningar, som kristendomen har
gemensamt med de ädlaste naturliga
religionsformerna eller med de filosofiska lärobyggnaderna, äro de
väsentliga kännetecknen på kristendomen. Men detta
är villfarelse. Det som väsentligen kännetecknar
kristendomen, är icke det för dessa religioner
gemensamma, utan det är något särskildt, något egenartadt och
nytt. »Hvad intet öga sett, och intet öra hört» o. s. v.
Och detta nya, denna gudaktighetens hemlighet, är det
just, som vid kristendomsundervisningen förnämligast
bör meddelas, och hvari barnen behöfva införas, såvida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
