Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
radiationspunkten är en fix punkt på himmelen, d. v. s. dess läge
i förhållande till andra fixa punkter (fixstjemorna) förblir alltid
oförändradt, och den måste sålunda liksom dessa synas beskrifva
en cirkel, som antingen ligger helt och hållet öfver horisonten
eller ock, såsom solens bana i våra trakter, till en del öfver
och till en del under densamma och sålunda synas gå upp och
ned. Denna egenskap hos radianten är af synnerlig vigt; ty
den är ett ytterligare bevis för att stjernfallen äro af kosmiskt
och ej af terrestriskt ursprung. Ty i motsatt fall, om, såsom
några antagit, radiationen berodde på ett särskildt i atmosferen
befintligt centrum för meteorernas uppkomst, så skulle detta
centrum antingen intaga ett fixt läge i förhållande till åskådarens
horisont, d. v. s. alltid ligga i samma väderstreck och lika högt
upp på himmelen och ej deltaga i himmelssferens dagliga
skenbara rörelse, eller det skulle vara rörligt och förflytta sig såsom
molnen från en del af atmosferen till en annan, och denna
förflyttning skulle liksom molnens i allmänhet vara oregelbunden
och ske öfvervägande i horisontal led, och i detta fall skulle
ej radiationspunktens regelbundna rotation omkring verldsaxeln
kunna förklaras.
Men ett annat faktum, som likaledes otvetydigt bevisar
att radiationen är ett kosmiskt och icke ett atmosferiskt fenomen,
är att observatörer, äfven på vidt från hvarandra aflägsna orter,
i ett och samma ögonblick se banorna utgå från en och samma
punkt på himmelen eller från samma stjernor, och detta
omöjliggör ju genast tanken på ett meteoriskt verksamhetscentrum
inom atmosferen. Sålunda, under det sista stora stjernfallsregnet
d. 27 Nov. 1872, låg radiationspunkten, hvarifrån under 5 till
6 timmar alla stjernfallen syntes utstråla, i närheten af stjernan
γ Andromeda och följde dess dagliga rörelse; och till detta
resultat kommo alla observatörer utan undantag, både i Athen,
Rom, Krakau och i Amerika. I Milano passerade radianten
nära intill zenith. Skulle stjernfallen utgå från en punkt
belägen i atmosferen rätt öfver vårt hufvud på en höjd af 60 a
100 svenska mil, så är det tydligt, att medan vi i Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
