Ur vår tids forskning / Om Stjernfall / 15 (1874-1889) With: Ernst Axel Henrik Key, Gustaf Retzius Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Men äfven en annan lika vigtig och. karakteristisk egenskap
tillhör stjernfallsregnen, och denna kallas radiation samt
upptäcktes 1833 af några amerikanska observatörer just vid det
redan omtalade stora stjernfallet d. 12 Nov. Radiationen består
däri, att vid talrika stjernfall synas större delen af banorna
(hvarmed vi förstå meteorernas skenbara vägar på himmelen)
utstråla åt alla håll från en punkt eller snarare från ett begränsadt
område på himmelssferen. (Bild I.) Detta får dock icke förstås
så, som skulle alla banorna verkligen börja i samma punkt, utan
det innebär endast, att om de synliga banorna förlängas bakåt
i sin egen riktning, så komma de att råkas i en punkt. Denna

Bild 1.

punkt, eller denna trakt af himmelen, kallas radiationspunkt
eller radiant och följer himmelssferen under dess dagliga
vridning omkring verldsaxeln. Hvarje stjerna, hvarje
himlakropp, eller öfver hufvud hvarje punkt på himmelen synes ju
nämligen under loppet af ett dygn beskrifva en cirkel; endast
polstjernan står stilla och bildar den medelpunkt omkring hvilken
vridningen sker. De punkter som ligga närmare polstjernan
beskrifva mindre cirklar, de som ligga längre bort större.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>