Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sedan den allmänna öfverensstämmelsen i meteorernas och
kometbanornas form var ådagalagd, lyckades man snart komma
ett steg längre framåt genom den upptäckten, att i de flesta
meteorströmmars banor vandrade äfven en eller flere kometer.
Detta framgår tydligt af den fullkomliga öfverensstämmelsen
mellan kometernas och meteorsvärmarnas banor. Men huru är
det då möjligt att finna dessa senare? Här kunna endast nämnas
de data, på hvilka man har att stödja sig. Meteorernas
riktning i rymden är känd, eftersom radiationspunkten observeras,
vidare stället där de befinna sig, hvilket är samma punkt som
jorden för tillfället intar; dessutom vet man, att solen ligger i
banans brännpunkt. Dessa data äro tillräckliga för att enligt
matematiska regler beräkna banans dimensioner och läge i
rymden. En sådan beräkning utfördes af Schiaparelli öfver
augustimeteorerna, och därigenom ådagalades det mest otvetydiga
samband mellan denna meteorgrupp och den stora kometen af
1862. Banelementens likhet utesluter genast hvarje tanke på
tillfällig öfverensstämmelse. Dessutom eger samma förhållande
rum med några andra meteorgrupper och motsvarande kometer.
Novembersvärmens bana, som skär jordens i den punkt, där
vår planet befinner sig d. 14 Nov., visar sig vid närmare
undersökning sammanfalla med den Tempelska kometens, som
var synlig 1866 och likaledes träffar, eller går i närheten af,
jordbanan på det ställe, där jorden befinner sig den 14 Nov.
Meteorerna af d. 20 April visa en likadan öfverensstämmelse
med den första kometen af 1861. Såsom ett fjärde exempel
kan anföras den redan nämnda 28:de-November-svärmen och
Bielas komet.
Den i bokens slut bifogade taflan afser att på ett öfverskådligt
sätt visa formen af de förnämsta meteorbanorna och deras läge
inom solsystemet. På denna tafla är jordbanan 5 millimeter,
som sålunda svara mot ett afstånd af omkring 14 millioner sv.
mil. För att göra ritningen redigare äro endast de fyra öfre
planetbanorna utsatta, näml. Jupiters, Saturni, Urani och
Neptuni; alla de nedre planeternas äro utelemnade. Som bekant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
